Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om nordiska verb på suffixalt -k, -l, -r, -s och -t samt af dem bildade nomina, forts. (Elof Hellquist)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hellquist: Nord. verb pa -Je, -l, -r, -s, 4. 137
löst’ Aa., Ross. Med afseende pa betydelsen förhåller sig lavra :
holl. laf = ldkra (se ofvan under lak-) : mlgt. lak.
Af no. leika ’leka, roa sig’ — på -s: leiksa ds. — Nom. dev.:
leihs m. (o. n.) ’lek’ Ross.
Af no. lida i betydelsen ’böja 1. röra (lemmarna), vrida 1.
vricka pa ngt, särsk. for att fa det smidigt’ *), fsv. Hipa « isl. lida
’böja’, sv. leda2) (: isl. U3r, no. lid, fsv. liper m., sv. led ’led på
kroppen, böjning, bugt’)
på -k: no. likka tr. ’röra, böja lemmarna’ Aa., intr. ’röra
sig obetydligt, vricka, i sht om redskap, som äro lösa i fogarna;
lirka’ Ross. — En likartad, men antagligen äldre /c-utvidgning
af lida, lida är no., sv. lirka, da. lirke ’vricka, sakta leda;
med lampor formå’ <c *lipka; om ljudöfvergången se Noreen
Fryksdalsm. ljudl. § 165, Sv. landsm. I. 8: 306. — Nom. dev.: no.
likk m. abst.
på -r: no. lidra (liira, lir(r)at leer a; med afseende på
dessa olika dialektiska utvecklingar jfr no. didra) diira, dir(r)a,
deera m. fl. analogier Ross s. 4782) ’göra många små osäkra
rörelser åt sidorna, vricka, vackla; pilla; lirka’, se Ross ss. 478 o.
481, sv. *lidra (lira, lera) tr. o. intr. ’vrida omkring; röra sig
tämligen lifligt, dock stilla’; med afseende på härledningen jfr
dock Rz s. 4052. I vissa fall är kanske no. lidra att identifiera,
icke med ett isl. *lictra, utan med isl. hlictra (se under Miäa). —
Nom. dev.: no. lidr n. abstr., m. nom. ag.
Anm. Formellt möjligt, men icke troligt är, att no., sv.
lirka är en ung afledning på -k af ofvannämnda lira (< lidra)
såsom omvändt no. likra ’lirka’ Aa., Ross är medelst r-suffix
bildadt af likka (< lidka); jfr Jessen Et. Ordb. s. 144.
Af adj. no. lin, sv. len («= isl. linr) eller möjligen no. lina
tr. ’förmildra, slappa’, intr. ’förmildras, aftaga’
på -k: no. linka tr. ’lindra, förmildra, dämpa’, intr.
’förmildras, aftaga’ Aa., Ross.
Anm. No., sv. lindra tr. o. intr. ds. är väl lånadt från
ty. lindern,
Af no. adj. Unn bl. a. ’tunn, svag’3) — på -k: no. linka
’förtunna, späda, om mat 1. dryck’ Aa., Ross.
Af no. liska ’lisma’ — på -r: liskra ds. Ross.
Af isl., no. lita ’färga’ eller sbst. litr, Ut m. ’tärg’ — på -k:
isl. litlca ’stänka, fläcka’ Fr.a, no. likka ’färga’ Aa., Ross. Om
däremot ordet är etymologiskt identiskt med det i alla händelser
stambesläktade ags. wlitigian ’smycka sig’ (= (v)litga > litka
liksom vitge > vitke\ hör det naturligtvis ej hit. Det i
Sigurctar-kvicta in skämma förekommande uttrycket hringi litkuä ’smyckad
’) Formellt o. möjligen delvis med afseende på betydelsen
sammanfallet med ett annat verb = isl. hlicta Vika, draga sig tillbaka1, hvaraf
hlictra (se d. o.)- *) Ej att förblanda med sv. leda = isl. I ei tia, ty. leiten,
got. Haidjan. 3) <z *linu- eller *linþ- : linr, jfr å ena sidan got. aflinnan
osv., & andra ty. lind, gelinde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
