Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om nordiska verb på suffixalt -k, -l, -r, -s och -t samt af dem bildade nomina, forts. (Elof Hellquist)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hellquist: Nord. verb på -k, 4, -r, -s, 4. 139
Af no., sv., da. lus, jfr no. v. lusa, — på -k: no., sv. diall.
luska ’befria från löss o. d., löska’ Aa., Rz,. Frthl Vö. ~ no., sv.
diall. Tyska, da. lyske, sv. Ibska.
Af sv. diall. lysta ’lyssna* i= ags. Uystan (eng. to list(en)) :
ags. Myst f. ’hörsel’, isl. must f. öra’] — på -r: no., sv. lystra, da.
lystre, motsvarande Igt. luustcren; jfr sv. diall. ljustra Rz s. 400;
jfr äfv. fht. lustrën, nht. diall. laustem (Kluge Et. Wbch under
lauschen).
Af sv. löpa — på -5: sv. diall. löpsa ’skena’ Rz.
Af sv. diall. mådda ’sträfva, arbeta’ VII PPm s. 231 not 1
-på -r: no. madra ’arbeta smått’ Ross, sv. diall. maddra ’tärdas 1.
gå långsamt’ VII PPm.
(?) Af no. maa ’gnida’ — t>å -k: m(J)aaka ’arbeta utan
framgång’ Ross. — Nom. dev.: mjaak m. nom. ag.
Af sv. diall. mala i betydelsen ’äta långsamt 1. med svårighet’
— på -r: mallra ’tugga, mumsa, i sht på hårdt bröd’ Rz.
Af stammen i got. manwus ’beredd’, manwjan ’bereda’ (Rz
s. 455) — på -t: no. menta I. ’vrida, bearbeta, tillreda; bereda skinn
medelst hvitgarfning m. m.’ Aa., Ross, sv. (diall.) mänta
’hvitgarfva’ Rz.
Af no. masa (ut) ’uttrötta’ — på -k: maska ds., hvaraf nom.
dev. adj. masken och på -r: v. maskra ds. Ross.
Af isl., no. meina ’skada, hindra, förbjuda’ eller adj. isl. meinn,
no. mein (eller sbst. mein n.)
på -k: isl. meinka ’förtreta’ Fr.a, no. meinka (-e-, -æ-)
’hindra, förmena, neka’ Aa., Ross.
på -s: no. meinsa ’vara ngn till men, förtreta’. — Nom.
dev.: adj. meinsen; (f)meinse ra. ’som förvirrar 1. hindrar’ Ross.
Af no. meina, sv. mena i betydelsen ’betänka sig, vara
obeslutsam vid en saks utförande’, se för öfrigt Ross s. 509a o. Rz s.
425a — på -t: sv. diall. mänta ds. Rz s. 455a = menta 5) hos Ross
s. 512a?
Af no. mcir ’mer(a)’ — på -k: no. meika (< *meirka\)
’föröka’ Aa.
Af en 6tam mim-
på -r: no. mimr a, da. mimre ’göra upprepade ljudlösa
rörelser med läpparna’ Ross, jfr Igt. minieren.
på -s: sv. diall. mimsa ds. Rz s. 447.
Af isl. komp. minne ’mindre’
på -k: isl. minka ’förminska, förringa’, no. och sv. diall.
äfven intr. ’förminskas’ Fr.2, Aa., Rz, ä. da. minke ’minska; göra
ödmjuk’ Kalkar. — Nom. dev.: no. mink m. abstr.
Af adj. isl. mjó[f]r ’tunn, smal’, no. mjaa ds. (eller isl. mjófa
’göra smal’)
på -k: isl. mjókka {mjófkaV) ’göra smalare’ Fr.a, no. mjaakka
ds., i förb. "m. aav" äfven intr., Aa., Ross. — Nom. dev.: no.
mjaakke m. ’smalhet’ Aa.; möjligen dock — med hänsyn till den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
