Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om nordiska verb på suffixalt -k, -l, -r, -s och -t samt af dem bildade nomina, forts. (Elof Hellquist)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hellquist: Nord. verb pa -Je, -l9 -r, -s, 4. 169
Af sv. adj. sval eller v. svala ’göra sval’ -— (?) pa -A: ä. och
y. nsv. svalka; jfr anm. — Anm. Osäkert är, om v. svalka samt
(fsv.?) ä. nsv. o. sv. diall. svalke m., ä. o. v. nsv. svalka äro hvar
for sig själfständiga bildningar eller — hvilket synes mig
sannolikast — v. svalka är en ombildning af v. svala med anslutning till
sbst. svalke, svalka. Den tredje möjligheten — att sbst. vore ett
nom. dev. — bör nog däremot i detta speciella fall ei komma i
betraktande, utan ordet är till sin bildning att jämställa med de
af mig Ark. VII. 145 anförda adjektivabstrakta på -fø, -ka. Se
for öfrigt § 4 1) a) ß) anm.
Af no. svalla ’plaska, söla’ Ross — på -*: no. svalka ’ds.;
smacka o. d.’ Aa.
Af stammen svarn- i mht. svamen ’simma7
på -l: nisl. svatrila ’simma (som en hval)’ Vgf., ’plaska i
vattnet, simma’ Hälld., B. Jonsson, no. ’plaska, vada, simma’ Aa.
(jfr no. surnia under sum-), ’dåsa, drömma, fantisera’ Ross, sv.
diall. ’prata o. orera vidt och bredt, oredigt och osammanhängande’,
sannolikt från diall. med ungefär samma betydelse i senare tid
inkommet i riksspråket och litteraturen. Mellan den egentliga
betydelsen och den ordet har i sv., bildar väl det no. ordet i viss
mån en mellanlänk. — Nom. dev.: isl. svaml n. abstr., sv.
svam-mel n. ’tomt o. vidlyftigt prat’.
på -r: no. svamra ’sväfva 1. svärma omkring’ Aa., Ross.;
jfr anm. under svima. — Nom. dev.: no. svamr n. abstr.
på -#: no. svamsa ’sväfva omkring, fara hit o. dit’, jfr
svimsa och anm. under svima.
Af sv. diall. *svarfva ’slå, piska’ — på l: *svarfla ’slå
omkring sig; VII ÖM s. 55.
Af isl. adj. svårr ’tung, svår’ — på it: isl. svárka ’beklaga sig’
Fr.a, Vgf.
(?) Af no. sväva ’prata vidlyftigt, sladdra’ — på -Z: sv. diall.
svavla ’sväfva på målet* VII ÖM s. 43.
Af no. sveiva ’svinga’ Aa., Ross (= ä. nsv., sv. diall. svefva
’vefva’)
på 4: isl. sveifla Yr.7, no. sveivla tr. ’svänga’, intr. ’fläkta,
om en ljuslåga, o. d.’ — Nom. dev.: isl. sveifla abstr. Pr.a No.
sveivla ’liten vattenvirfVel’ är väl däremot med diminutivsuffixet
•i- afledt af sveiv m. ’vattenvirfVel’ Ross.
Af no. sviva ’svinga o. d.’ se för öfrigt Aa., Ross, ä. nsv.
svifva ’sväfva’ — på 4: no. svifta ’svinga, vifta’ Ross, ä. nsv. ’vifta’.
— Anm. No. svifta i betydelsen ’refva segel’ är — isl. svipta i
samma betydelse (äfven ’kasta, slunga o. d.’), hvilket ord sannolikt
är en afledning af ett abstr. *svipt.
Af no., fsv. sviga ’böja si^’, jfr isl. svig n. ’böjning’, isl., fsv.,
sv. diall. svigna ’böjas, gifva vika 1. efter’ (: *svigin(n), part. perf.
af sv. diall. sviga)
på -r: no. svigra ’böja sig’ Ross.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
