Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om nordiska verb på suffixalt -k, -l, -r, -s och -t samt af dem bildade nomina, forts. (Elof Hellquist)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
188 Hellquist: Nord. verb pä -k, -Z, -r, -s, 4.
nöja mig med att meddela en mera ytligt behandlad
materialsamling.
De misstag, för hvilka man vid behandlingen af detta ämne
lättast torde vara utsatt och som jag framför allt — fastän säkerligen
stundom fåfängt — sökt undvika, bestå dels i att med verbalsuffix
förväxla s. k. rotdeterminativer (indoeur. g, s osv.), dels i att som
deverbativer uppfatta nomina, hvilka i själfva verket just äro upphof
till verb, som vid ett ytligare betraktande synas vara afledda på här
behandlade verbalsuffix. Men äfven andra svårigheter finnas att
öfvervinna, hvilka nu blott i största korthet antydas. — Så är det
— särskildt beträffande de s. k. onomatopoetiska orden — ofta
vanskligt att bestämma, hvar afledningar eller själfständiga
bildningar föreligga. Da. plumra, sv. plumse och sv. diall. plumma
kunna mycket väl hafva uppkommit fullkomligt oberoende af
hvarandra. I alla händelser är det senare sannolikt ej grundord till
de båda andra. Sådana ord som sv. smattra, ä. nsv. smattra (« ty.
schmettern), sv. snattra («= mht. snateren) behöfva ej förutsätta någon
stam smat-, smat- osv. och göra det sannolikt ej heller. Enahanda
kan förhållandet vara med sv. diall. bingla, se s. 7, m. fl. — Stundom
kan t. o. m. det suffixlösa verbet ha uppstått, därigenom att ur en
eller flera suffixala bildningar blotta stammen eliminerats och
försetts med infinitivändelse. På detta sätt har kanske sv. diall.
palla uppkommit ur pallra (och paltat). — Slutligen har man att
fästa afseende vid kontaminationens betydelse för ordbildningen.
Så är — för att anföra några exempel — no. tvingla möjligen en
kompromissform af svingla och tvinla, jfr Ross s. 851, och sv.
diall. minka sannolikt en sådan af miga och pirika, jfr dock lat.
mingere; enligt Hj. Falk Sprogets visne blomster s. 33 not. 1 har
no. gramse uppkommit genom kontamination af gribe och gamse,
jfr s. 27.
Slutligen må påpekas, att jag i denna öfversikt af flera skäl
måst afstå från att meddela en skematisk framställning af, hvad
som kan vara sannolikt i fråga om de anförda bildningarnas ålder
— hvilka som tyckas vara särspråkliga nordiska nybildningar, och
hvilka som böra betraktas såsom tillhörande den sam germanska,
resp. indoeuropeiska ordskatten. Indirekt har jag emellertid i § 2
sökt lämna bidrag till besvarande af dessa frågor dels genom att
anföra orden från de skilda nordiska dialekterna (i stort sedt) och
från de nordiska språkens — äldre och yngre — perioder, och dels
genom att meddela de jämförelsevis säkra etymologiska
sammanställningarna, utan att jag för öfrigt varit i tillfalle att lämna en
genomförd framställning af de behandlade verbens motsvarigheter
i besläktade språk.
§4.
I det följande meddelas en öfversikt af de förut anförda
no-mina, hvilkas stamutljudande k, l, r, s eller t enligt min mening
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
