Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Studier i de nordiska språkens historia (Axel Koch) - IV. Till frågan om Rökstens-inskriftens språk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kock: Nord. språkens hist.
257
pl. nom. ack. veprar, vepra* Vid den tiden överensstämde
hela pluralböjningen av vepr och av t. ex. piœður* Man hade
pl. *piafrraR) *piaðra, *piuðrum1 *piaðray dat. sg. *piufrri:
nom. sg. *piucfurR — pl. wefrraR, wefrra, wecfrum, wecfra, dat. sg.
we&ri : nom. wefrr; därför ombildades wetSr till *wecfurn efter
*piufturR etc. Resultatet blir i båda fallen detsamma.
Ett fsv. (resp. samnord.) *wintum förutsattes av
Rökstenens .. uintur . . Detta winturs förhåller sig till got.
wintrus på alldeles samma sätt som *weðurR fsv. væpur
förhåller sig till got. wiprus. Ett äldre *tointruRl) (jmf. got.
wintrus) (eller eventuellt wintr) har efter *pe&urR etc.
om-bildats till * win turs.
Det är väl icke alldeles omöjligt att en dylik på detta
sätt uppkommen nom. sg. winturn kunnat ombilda ack. pl.
wintr (efter konsonantstams-böjningen) till wintur. Men då i
fgutn. dat. sg. wepuri nybildats till nom. wepur, så torde det
vara sannolikare, att man på Rökstenen bör läsa ack.
uintura, hvilket är en likartad nybildning till nom. winturr\
jmf. även den nysv. pl. vädurar. Med detta uintura är
även särskilt att sammanställa att Rökstenens språk i st. f.
de ljudlagsenliga tvåstaviga formerna för ack. och dat. av
räkneordet "fyra" genom analogi-påvärkan erhållit de
tresta-viga fiagura, fiagurum.
Att den här givna förklaringen av væpur, winturn är
den riktiga, bestyrkes av följande omständighet. Orden
*we-cfruR, *wintruR ombildades såsom nämnt efter *pecfurR etc,
emedan i de synkoperade kasus (gen. pl. wefrra etc.)
rotvokalen efterföljdes av konsonant + r (liksom i gen. pl. *peuðra
etc.). Man frågar: hvarför rönte icke andra w-stammar samma
*) I nord. språk har på ett förhistoriskt stadium ordet "vinter" liksom
i got. säkerligen kunnat böjas såsom w-stam, vare sig att w-stamsböjningen eller
konsonantstamsböjningen är det ursprungligare i detta ord i de germ. språken ;
jmf. härom Sievers: Ags. gramm.2 § 278, Paul i Beiträge IV, 431, Kahle:
Consonant. Declination s. 18 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
