Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anmälan: Adolf Noreen: Altschwedische grammatik mit einschluss des altgutnischen (Axel Kock)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
206
Kock: Anmälan.
ofta har förf. i sin skrift framhållit detta genom ett "anders Kock"
eller "gegen Kock" eller "die annähme Kocks kann nicht
akzeptiert werden" eller t. o. m. någon gång genom den uppgiften, att
min uppfattning "natürlich" är oriktig. I själva värket är jag
ingalunda missnöjd därmed, och så mycket mindre, som jag hyser
en blygsam förhoppning om, att sådana läsare av hans skrift, som
värkligen vilja och kunna kritiskt bedömma dessa spörsmål, mången
gång skola fälla utslaget icke emot, utan till förmån för min
uppfattning.
I det jag tackar förf. för det ökade vetande, som hans skrift
givit mig, skall jag här nedan anföra några bland de frågor, som
jag uppfattar på annat sätt än han.
Sedan hans skrift utkom, har jag hävt tillfälle att undersöka
åtskilliga hithörande frågor i dels publicerade, dels ännu icke
publicerade uppsatser.
I Beitr. XXIII, 484 ff. har jag sökt utreda a-omljudet i de
nord. språken och vissa därmed besläktade ämnen. I motsats till
N., som t. ex. § lf80, 3, § 63, 2 antar olika avljud i fsv. bundin :
hundan "kärve", i Oþinn : oþansdaglier, i fsv. part. farin : got. farans
etc, tror jag mig hava ådagalagt, att dessa växelformer samtligen
äro att återföra till ett urgerm. och urnord. -cm-, hvars a under
samnord. tid ljudlagsenligt övergått till e (senare i) i infortis-stavelse
framför n + konsonant. Under det att N. § 163 och Urg. lautl. s. 18
anser a-oraljndet på u hava på urgerm. tid värkats av a, o och ~ä
i alla ställningar utom framför nasal + konsonant, samt då nästa
stavelse innehöll konsonantiskt i, torde jag anf. st. hava visat, att
a-omljudet, åtminstone till väsentlig del, icke är en urgermansk
företeelse, att i nord. språk blott a värkat omljud, samt att detta
omljud först inträdde i ord utan m eller n efter vokalen (*hurna
z> hornà), först senare i ord sådana som surnar > sornar, gen.
sunaii > sonar. Vid växling av u : o inom ett och samma ord
bestämmes till god del valet av dessa vokaler icke blott av
efterföljande utan ock av föregående konsonantljud; så att man t. ex. i
UL. har bukkcer, fug hl, -smughce, guþ etc. tillfölje av de
vokalljudet föregående konsonanterna 6, f, m, g; se Beitr. s. 527 f.
Till överensstämmelse härmed vore § 111 hos N. att ändra. Då den
germ. diftongen eu uppträder såsom iö i t. ex. fsv. liömber, så antar
N". § 82 anm. 1 detta bero därpå, att liömber lånats till rspråket
från en dialekt, där germ. eu genomgående blivit iö, eller ock
kanske därpå, att iö i liömber representerar ett urnord. eo, hvilket
uppstått genom a-omljud. Emellertid har i de nord. språken
diftongen eu ej varit underkastad a-omljud, och i fsv. rspråket har
germ. eu ljudlagsenligt blivit iö framför m (t. ex. li~>mber); se min
framställning anf. st. s. 532 ff. ^.-omljudet på i anser N. § 163 hava
inträtt i samma utsträckning och vid samma tid som a-omljudet
på u, under det att jag anf. st. s. 544 ff. torde hava ådagalagt, att
det icke inträtt på urgerm. tid, samt att det i de nord. språken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
