Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anmälan: Adolf Noreen: Altschwedische grammatik mit einschluss des altgutnischen (Axel Kock)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
218
Kock: Anmälan.
avljud skulle stå i ett visst förhållande till akcentueringen av
fsv. vœglier : ánnanvàgh och nyno. kvéld : igjérlcvàld etc. Det har
dock sin betydelse, att fornsvenskan är ett par tusen år yngre än
grekiskan. Men hvad värre är: ánnanvàgh, hinvagh, igjœrkvàld
äro till sin bildning icke värkliga gamla komposita, utan relativt
unga juxtapositioner. Såsom den ännu i Skånemålet använda akc.
1 i hixnvan (<: hinvaghin) visar, har t. ex. hinvagh i relativt sen
tid uppstått genom förening av de två med hvar sin
fortis-akcent uttalade orden hin végh under en fortis-akcent (hin-vœ*gh}
senare hinvàgh). Men då således uttrycket hin végh i relativt sen
tid hävt fortis på vœgh} så är naturligtvis hvarje möjlighet
utesluten för det antagandet, att a-ljudet i hinvagh (den något yngre
utvecklingen ur hin végh) skulle stå i kausalsam man hang därmed,
att hinvagh allt sedan ie. tid skulle hävt semifortis på andra
sammansättningsleden. På samma sätt har annanvægh (ánnanvàgh) i
sen tid uppstått genom hopväxande av ack. annan + vœgh. Jag
hänvisar för förklaringen av de i fråga varande ordens vokalisation
till min framställning i Fsv. ljudl. I, 129, Arkiv N. F. VII, 142 ff.,
III, 175 f., VII, 326 noten 1.
Även i åtskilliga andra ord är vokalväxlingen helt visst icke
med N. att fatta såsom avljud, utan på andra sätt, såsom jag
annorstädes sökt utreda. Se t. ex. om saman : soman, suman (N.
§ 172) Sv. akc. II, 338, Arkiv N. F. VI, 336 med noten; om
hwcelper : hwalper (N. § 171) Arkiv N. F. VII, 142; om fri : fräls
(N. § 167 anm.) Arkiv N. F. VIII, 91. Icke häller ser jag i isl.
lngibiorg : fsv. Ingeborgh, isl. Valbiorg : fsv. Valborgh etc. olika
av-ljudsstadier (N. § 171), utan växlingen är att fatta liksom växlingen
isl. -biom : fsv. -bom, -bum (Aborn, Anburn) i namn, d. v. s. i
överensstämmelse med den av mig i Arkiv N. F. V, 146 ff.
framställda regeln.
Åtskilliga andra frågor, om hvilka jag har annan uppfattning
än N., hoppas jag fa tillfälle behandla i annat sammanhang. Deras
utredande skulle kräva större utrymme än det, som lämpligen kan
tilldelas en anmälan. Så hoppas jag kunna visa (i motsats till § 84,
2 b), att ü i de fnord. språken övergått till D i semifortis-stavelse
(jmf. delvis redan Arkiv N. F. 1, 57 ff., Eeitr. XXIII, 535 f.)j (i
motsats till § 70, 2) att kombinerat yngre w-omljud i fsv. inträtt
blott framför ggw (ej framför k(k)w, ngw, nkw); (i motsats till §
74) att g övergår till u i semifortisstavelse (ej, såsom N. menar,
då det är "schwachtonig", d. v. s. har infortis); (i motsats till §
69, 4) att w-brytning (iu, senare y) föreligger i rynkia,
skrynk-iotter (kanske ock i trygger); (i motsats till § 127, 1) att
^-brytning i förbindelserna inkw, ingw inträdde i och med förlusten av w.
Det skulle för mig vara tillfredsställande, om förf. kunde
ansluta sig till några av mina ovan motiverade, från hans avvikande
åsikter, och jag önskar honom, att hans gagnande arbete snart
kommer att föreligga fullbordat.
Lund, sept. 1898. Axel Kock.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
