Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Studier över fornnordisk vokalisation (Axel Kock) - I. Behandlingen av u vid nasalförlust med ersättningsförlängning - II. Behandlingen av i vid nasalförlust med ersättningsförlängning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
336
Kock: Fnord. vokalisatíon.
Jag hänvisar till min framställning i Svensk akcent II,
346, Arkiv IV, 180 noten; K F. I, 61 ff. beträffande
ljudutvecklingen ü > ü i fsv. Jtösbönde, ä. danska kösbönde och andra
ord på hus- med fortis på senare kompositionsleden ävensom
beträffande prepositionen hos. Jmf. om ginoronoR i st. f.
ginorunoB på Stentoftastenen Kock i Beitr. XXIH, 524
noten 2.
Med den här diskuterade utvecklingen U > ö i relativt
oakcentuerad stavelse är att jämföra, att kort u med infortis
åtminstone i vissa ställningar (framfor r, r?) och i vissa
trakter övergått till o mot slutet av den samnordiska
språkperioden. Så anmärker Bugge i Norges Indskrifter I, 335:
"det korte ubetonede uy som vi har i ginu- Kragehul, er, indeü
det faldt bort, gaaet över til o i gino- Stentofta" (i
ginoro-noR). Det äldre runnamnet laguR uppträder under formen
lågor i en irländsk uppteckning av nordiska runnamn; denna
runrad är enligt Bugge: Skaldedigtningen s. 24 från omkring
år 950. Vidare erinrar jag om den fsv. vokalbalansen u : o;
ändeisens w-ljud kvarstod nämligen i den starkare (med stark
levis) akcentuerade stavelsen: gätu (obl. kasus av gata) etc.,
men övergick till o i den svagare (med svag levis)
akcentuerade stavelsen: gatu :> gäto (oblik kasus av gata) etc,
| II. Behandlingen av i vid nasalförlust med
ersättningsförlängning. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
