Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anmälan: Nils Bure, Rytmiska studier öfver knittelversen i medeltidens svenska rimverk (Nat. Beckman)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Beckman: Anmälan.
401
också den! upptager öfver 100 sidor — detta lofvar ju att bli ett
verkligen grundläggande arbete i svensk historisk metrik.
Dessvärre ger dock ej boken allt hvad dess författare utan
tvifvel afsett och hans kolleger haft rätt att önska. Materialet har
varit för rikt för att medgifva tillräckligt noggranna
kontrollundersökningar och arbetet lider dessutom af ett par betänkliga
metodiska brister i själfva grundläggningen. Dit räkna vi först att
Förf. icke arbetat sig in i de undersökningar, som gjorts öfver
vårt äldre spraka prosodi. Ehuru Kock på öfvertvgande sätt visat
att det äldre språket haft biaccent på penultima i ord sådana som
sighnadhe, antar dock Förf. redan för Eufemiavisorna sådana
metriska betoningar som ok sighnadhe sik ther Hon staar. Sådan
betoning antages äfven för verser, där höjningstalet kan bli fullt
utan dylik läsning, t. ex. Karl sváradhé i samma stund, ja till och
med då den supponerade höjningen står vid sidan af säkert
stark-tonig stafvelse, t. ex. the táladhê än stb’rre spé. I motsats därtill
måste bäfdas, att undersökningen skall gå ut från
accentforskningens säkra resultat, och i praktiken strängt genomföra den af
Förf. i teorien erkända satsen, att i knitteln satsens starka accenter
skola klart framträda.
Ännu värre blir det anmärkta felet därigenom, att de
tvetydiga fallen (äfven de som Förf. själf erkänner) utan vidare
upptagas i statistiken. Äfven då versen är på flere ställen
hypotetisk t. ex. tha sváradhé konung Malnrit’), ingår den bland
de beviskraftiga fallen i statistiken, utan annan reservation än de
sid. 33 f. upptagna exemplen på tvetydiga fall. Tabellerna belamras
ytterligare med sådana verser, där en fullt otvungen läsning ger
5 eller flere takter, och hvilkas rytmisering kan tänkas ske på
flere sätt2). — Naturligtvis skulle alla dylika af Förf. själf såsom
osäkra erkända fall ha utsöndrats på sådant sätt, att följande
forskare efter pröfning kunnat föra dem till den ena eller andra
gruppen; nu kan statistiken ej revideras utan ny excerpering af
källorna.
Författarens hufvudtes: verserna med regelbunden växling
af höjning och sänkning äro i öfverväldigande majoritet, kunna vi
alltså knappast anse fulltygad. Den är nog väsentligen bevisad i
cirkel. Ä andra sidan kunna vi påpeka åtskilliga intressanta
resultat, som hans undersökning gifvit ’). De flesta verser börja med
sänkning. Blott i en dikt af hög ålder (Sången om Kristi pina)
och en med isl. original äro de trokaiskt-daktyliska verserna
af-gjordt i öfvervikt. (Om den förstnämnda, som för öfrigt innehåller
x) I borian 33’ (s. k. stigande spondé).
’) Jag kan ej återhålla den anmärkningen, att Bares arbete
ytterligare öfvertygat mig om nödvändigheten att införa särskilda tecken för a
ena sidan prosodisk a andra sidan metrisk accent; jfr exempelvis min
Vers-lära sid. 51 f.
a) Jfr i synnerhet "Slutord* sid. 100 följ., samt tabellen vid af
handlingens siat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
