Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
190
Hjelmqvist: Gös.
(0. v. Friesen, Om de germanska mediageminatorna 58).
Buka betyder i vissa dialekter "liten hög," men också "liten
människa"*(Rietz 538). Klabb(e) betyder egentligen "kloss af
trä eller annat ämne", men äfven dialektiskt "kort, tjock pojke,
grof, ovig människa" (0. v. Friesen cit. arb. 54). Luns
betyder i folkspråket "klump, klabb, stort och tungt stycke",
sedan "tjock, tung, trög och ovig karl" (Rietz 415) o. s. v.
De anförda exemplen Mabb och luns visa, att ord, som
ursprungligen betyda "klump, kloss", brukas ej blott om tjocka,
utan också om oviga personer, alltså med syftning på tölpiga
rörelser. Då yttre tölpighet gärna uppfattas såsom vittnande
om sinnets tröghet, är det icke besynnerligt, om ett ord,
som egentligen betecknar den som är tölpig, den som bär
sig dumt åt, också kommer att användas om den som är
dum. Jfr det danska klodset (af klods = kloss) i betydelsen dum.
Att gös "formlös tackjärnsklump" öfvergått till att
beteckna "klumpig person, tölp, dumbom", exemplifierar, som vi
sett, en lätt förklarlig betydelseutveckling. Gös hos
Kol-modin visar nog betydelsen "luns, tölp" (möjligen med någon
skärpning: "lurk, lymmel"; jfr "gemen göser" hos Serenius och
luns användt med syftning på moralisk simpelhet).
Det må också påpekas, att ej blott (jarntøøsens
klumpighet, utan också dess egenskap att icke vara färdig,
slut-arbetad kan ha föranledt, att dess benämning blifvit använd
på bildligt sätt. Gös har möjligen brukats ursprungligen om
en människa, som var "ohyflad" — för att använda ett
gammalt uttryck. Jämför: en "ohöflad Block" (om den opolerade,
råe Diogenes). Ehrenström, Compliment-Bok 128 (1741).
Göser hos Cederhielm och Serenius har motstycken i
lunser och klunser med pejorativt -er.
Det är möjligt, att gös "(tackjärns)klump" särskildt
kommit att beteckna den dumme på grund af inverkan från det
ljudligt närstående Dummer-Jöns (-Jösse), en namnförbindelse,
som man dock ej känner från äldre källa än Kellgrens Ljusets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
