- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Sextonde Bandet. Ny följd. Tolfte Bandet. 1900 /
258

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

258

Kock: Nord. sprrs hist.

ofta relativt oakcentuerade hjälpverb förlorades nämligen
(liksom i relativt oakcentuerade stavelser) nasaliteten hos g före
utvecklingen av nasalt p till o. Därför övergick mgnu icke
till monu med ö-ljud, och mgnu bibehöll u såsom ändelsevokal
liksom andra ord med g i föregående stavelse.

Såsom nyss anförts, har i den fnorska skriften "En tale
mod biskoperne" yngre kombinerat omljud stundom
genomförts på kort a, när nasal konsonant följer. Nu anmärker
Marius Hægstad i Gamalt trøndermaal s. 84, att denna skrift
använder o i st. f. väntat u såsom ändelsevokal i strid mot
vokalharmonien i bland annat monnom (flera ggr), hondom,
lon-dom, skommo. Den möjligheten finnes, att i denna skrift en
ljudutveckling a :> g ;> o, liksom i det granskade partiet av
Hauksbök, inträtt framför nasal, när u följde i nästa stavelse.

III. Växling mpn : mn och mpn : mön i äldre nysvenskan.

Det är sedan gammalt känt, att enligt åtskilliga fsv.
skrifter ett p-ljud utvecklas mellan m oph n, t. ex. i hamn
> hampn, œmne > œmpne. Mindre beaktat torde det vara,
att detta fsv. p-ljud i äldre nysv. ofta motsvaras av 6, t. ex.
ä. nysv. hambn, ämbne.

Emellertid har man alldeles icke kunnat påvisa någon
regel, enligt hvilken mpn : mn växlar i fsv. eller ä. nysv.,
eller enligt hvilken mpn : mbn växlar i ä. nysv.

Åtminstone i vissa ä. nysv. skrifter växla dock mpn : mn
och mpn : mbn efter en bestämd norm.

I den svensk-latinska avdelningen av Jonas Petri
Gothus’ år 1640 utgivna ordbok, det s. k. Lexicon lincopense,
finner man följande regel iakttagen: mpn användes i
slutljud; mn däremot i midljud framför vokal. De
avvikelser från regeln, hvilka förekomma, förklaras nästan alla
därav, att ett avlett ord (t. ex. nämpna) följt sitt stamords
ortografi (narnpri),

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:22:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1900/0266.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free