Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
260
Kock: Nord. spr.s hist.
ligen är en nybildning till verbet ymbna och adjektivet
ymbnig.
Sedan nu dessa växlingar mpn : mn och mpn : mbn
påvisats, är frågan, huru de äro att förklara.
Den utmärkte iakttagaren Erik Aurivillius anmärker i
sina Cogitationes (1693) s. 62, att skrivningen med b i ord
sådana som himbla, humbla etc. "haud necessarium videtur;
cum etiam absqve isto b vocum istarum recta pronunciatio
exprimi qveat. Nam, l post rø, sive leniter sonet, ut in
himla *) sive crassius, ut plerumque in humla, samla, sumla,
tumla etc. etiam sine b satis plane ae commode ipsam
re-ceptam pronunciationem exprimit. Cum igitur literæ m & l
’) Denna uppgift är av vikt för en annan fråga, nämligen för den, i
hvilka ställningar supradentalt, och i hvilka dentalt l användes under
1600-talet. Enligt uppgifter av Aurivillius s. 97 ff. hade han dentalt l i
fram-ljud, alltid säsom långt samt såsom kort efter vokalerna e, i och delvis y
ävensom efter s; däremot supradentalt l såsom kort före och efter labiala
och gutturala konsonanter ävensom i rotstavelser efter andra vokaler än
e, i och delvis y (se t. ex. Kock i Ark. N. P. V, 256 f.). Om det dentala
Z-ljudet säger A., att det "leniter sonat", under det att det supradentala
{-ljudet "crassiorem sonum habet". Då A. nu i ovan citerade uttalande om
b anmärker "Nam l post m, sive leniter sonet ut in himla, sive crassius
ut plerumque in humla, samla, sumla, tumla etc... ." (ty så bör tydligen
kommateringen vara), så angives därmed en inskränkning i nyss nämnda
regel, i det att himla hade dentalt, men humla, samla etc. supradentalt l.
Liksom l var dentalt efter i (i sila etc), men supradentalt efter gutturala
rotvokaler (gala etc), så har alltsä i ljudförbindelsen ml l varit dentalt, dä
i föregick ml (himla), men supradentalt, då en guttural vokal föregick ml
(humla, samla etc). Att dömma av det s. 102 såsom exempel på ord med
supradentalt l anförda semla, var l supradentalt även i ljudförbindelsen -eml-.
I detta sammanhang må en annan, så vitt jag erinrar mig, av våra
dagars grammatici icke beaktad, men ingalunda oviktig underrättelse hos
Aurivillius framhållas. S. 107 säger han: *N ante g mistum ex consona
se-quente sonum habet, ut in . .. ingen, unger ... Ante k etiam sonat plane
qvasi cum g mixtum, ut in anka ... ynka. Quod minus tamen
exau-ditur in hisce Enkia, länkia, sänkja, tänkja, rynkja etc." Härav torde
framgå, att nasalen var en annan i t. ex. tänkja än i anka, samt att
nasalen i tänkja hade "mindre av ^r-ljud". Då man ännu i dag i Skåne
använder "mouillerat n" i tänka (täntja) etc, så har A. säkerligen använt detta
ljud i tdnl’ja etc, och troligen fanns det redan i fsv.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
