Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
386
Bråte: Anmälan.
kort öppet ä-ljud och kort slutet e-ljud sammanfalla i uttalet,
antingen så, att bådadera få kort öppet ä eller bådadera kort slutet
6, hvilken senare tendens nu anses hafva tagit öfverhand, och
slutligen genom bredt œ framför alla r och supradentaler. Den
utsträckta användningen af det breda œ är ur rimteknisk synpunkt
oskadlig, då dylika ord blott rimma inbördes, och för öfrigt icke
stötande for innevånare i någon språkprovins, hvilket de andra
afvikelserna äro så mycket mera.
Slutligen uppvisar förf. genom intyg från stockholmaren Christ.
Manderströms Rimlexikon, 1779, och en del andra författare samt
genom en granskning af Bellmans rim, att det uttal, som utgör
förutsättningen för de klandrade stockholmsrimmen, måste vara
yngre än dessa författare.
Då sålunda förf. påpekat, att det uttal, som ligger till grund
för stockholmsrimmen hesa : läsa, eld : däld, faktiskt icke har någon
utbredning utom Stockholm, sydöstra Uppland och Södertörn samt
Finland, och genom historisk bevisning styrkt, att det åtminstone
i Stockholm är så ungt, att det knappt kunnat erhålla större
spridning genom hufvudstadsspråkets inflytande, synes han hafva vunnit
sitt mål att ådagalägga dessa stockholmsrims egenskap af
bygdemål, hvilka må förlåtas som undantag, men icke få utbasunas som
genialiska föregångsrim.
Jämte hvad som leder till att vinna detta hufvudsyfte för
framställningen, upptager nu boken här och där ett och annat i
aflägsnare sammanhang därmed, af beskaffenhet att böra
uppmärksammas. Bedogprelsen s. 16 f. för rimmen hos Byron, hvilken
förf. s. 98 not kallar "slarvmästaren", är redan nämnd. Månne icke
dock åtskilligt af Byrons "slarv" skulle kunna ursäktas som en del
af Bellmans s. 62 genom att han "i likhet med en fortlevande
tradition bland rimmarne på hans tid möjligen tillåtit sig att para
samman ord som kanske icke i mannaminne klingat lika i
riksspråket äller i det värkliga uttalet".
Undersökningen af Bellmans rim utsträckes till alla
själfljuden, icke blott œ—ä—6-serien, och en del slutsatser dragas rörande
hans uttal, s. 66 om kort slutet á-ljud i åtskilliga ord, som nu
hafva kort öppet, s. 67 om att rimmet ljus : Morfeus tyder på att
det senares trycksvaga -us har samma kvalitet, ehuru kort vokal,
som det nuvarande u i hus, antaganden, hvilka väl åtminstone
böra ställas under framtidens dom. Att se’n af Bellman oftast
uttalats ’sann’ synes förf. s. 80 hafva betygat, detta ord anser han
s. 81 i Stockholm hafva gått i spetsen för den fortsatta sänkningen
af kort slutet e ("ett enda skepp") till kort öppet ä ("ätt ända
skäpp"). Det synes dock, som om denna sänkning snarare hade
naturen af en ljudlag än af en analogibildning.
Under redogörelsen för Bellmans rim finnes 6. 58 noten
anmärkningar om metriken i Atis och Camilla af 6. Ph. Creutz.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
