Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
162
Kock: Brytning och nasalvokaler.
tilltalande att behöva antaga dubbla utjämningar, men hvad
som här, så vitt jag ser, omöjliggör en dylik hypotes, är, att
dessa dubbla utjämningar skulle hava inträtt i en hel serie
av ord. Blott i ett par starka verb har man skäl att
antaga dylika (s. 170).
Yidare kan man spörja: hvad är orsaken till att
visserligen de anförda isl. starka verben hera, sker a etc. sakna
brytning, men tvärtom brytning finnes i de isl. starka
verben gialda, hialpa, skialfa, biarga, gialla och oftast i skiaU
la? I Arkiv N. F. II, 46 ff. har jag satt obruten och
bruten vokal i dessa och vissa andra ord i ett visst samband
med ordens konsonantism, så att vid valfrihet brytningen
■
skulle gynnas av konsonantförbindelsen r eller l +
konsonant; till denna uppfattning synas Falk och Torp anf. arb.
s. 125 sluta sig. Denna förklaring är dock icke
tillfredsställande.
Men även andra spörsmål fordra ett svar. Yerbet "äta"
heter såsom nämnt på isl. eta, och den normala fsv. har
formen ceta ny sv. äta\ däremot har det därmed besläktade
substantivet isl. fsv. iata "krabba" brytning. På enahanda sätt
saknas brytning i verben isl. bera, skera, normal fsv. bæra,
skær a med r efter rot vokalen, men den finnes i substantiven
isl. fsv. fiara "ebb", tiara, nysv. tjära likaledes med r
efter rotvokalen. Hvarpå beror detta, då det tydligen ej kan
vara en ren tillfällighet?
Och huru kommer det sig, att man i fsv. har växlingen
tialdra : teldra (Rydqvist IY, 122)? Ordet är en feminin
fist am, och ljudlagsenligt skulle det hava brytning (vare sig
a-eller ^-brytning) i alla kasus: nom. teldra > tialdra, obL
kasus teldru > Hioldru, i ingen kasus skulle i-ljudet kvarstå.
Men vid en jämförelse mellan de skilda nordiska
forn-språken framställer sig ett ännu viktigare spörsmål. Dessa
hava a-brytningen ingalunda i lika stor utsträckning. Man
antar icke desto mindre vanligen, att en och samma ljudlag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
