Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kock: Brytning och nasalvokaler. 175
1345, nyare avskr., Telje). I Dalalagen förekommer iœttir
"äter"; i VGL. I A. 8, 3 giatær "avlar" *).
Av det anförda framgår, att brytningsdiftongen ia, iæ
användes bl. a. i vissa delar av Östergötland och Småland i
de ifråga varande orden, samt att former med brytning
anträffas även i urkunder från Dalarna. Härmed är att
sammanställa, att våra dagars Dalmål alltjämt hava brytning i
iätå "äta" 2), mietå "mäta", biärå "bära"; stiärå "skära";
troligen hava även djävå "giva" och djätå "gissa" havt bruten
vokal. När Dalmålen använda nävi "näve" utan brytning,
beror det därpå, att formen utgått från nom. hnefi (ej från
obl. kasus hnefa).
Då åtminstone vissa dialekter av den forna östgötskan,
så vitt man kan finna, havt den yngre a-brytningen i samma
utsträckning som fgutn. (jmf. s. 176), och i alla händelser
liksom fgutn. i större utsträckning än det fsv. riksspråket, så
bör man erinra sig, att Rökstensinskriftens språk och
fgutni-skan även i ett annat avseende visa en gemensam yngre
utveckling, hvilken skiljer dem från fsv. riksspråket. I fgutn.
har iu (fsv. iú, isl. iö, iu) övergått till iau, t. ex. fgutn. piaup
(jmf. fsv. piup uæghær, isl. pióp), och Rökstenen har i
överensstämmelse härmed þiaurikB (< *piaucfrtkR) och iau (för
hiau; jmf. isl. hió). Östergötland är ett av de landskap på
fastlandet, hvilka ligga närmast ön Gottland; även namnen
Öster^öf-land och Gott-land antyda, att inbyggarna varit nära
befryndade.
1) Jmf. beträffande de ilasta citaten Söderwalls ordbok och (Gollin-)
Schlyters lagglossarer.
a) De nydalska formerna hava av mig samlats nr Noreens Ordlista öfver
Dalm&let (Sv. landsm. IV), de nedan anförda nygntniska från densammes
F&röm&lets ljudlära (Sv. landsm. I, nr 8) och fr&n Klintberg: Laum&lets
kvantitet ock aksent (ib. VI, nr 1).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
