Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kock: Brytning och nasalvokaler.
191
Emellertid är det tvivelaktigt, horavida gen. pl. minna och
komparat. brynna över hnvud hade nasal ändelsevokal i isländskan
omkring år 1140. Detta gäller även övriga (av Noreen från den
gamle grammatikern anförda) långstaviga ord med nasal
konsonant före en ändelsevokal med svag levis.
Noreen anför nämligen Arkiv III, 36 såsom exempel på ord
med nasal ändelsevokal icke blott fra*memr "fräcka", utan ock
mi-nna• "påminna", mi-må- "mina" (gen. pl. av minn), mena’
"skall icke", mó’na’ "moder", rwna’r "galtar", rú’na’r "runor",
brynna- "vattna", brý-nna• "skarpare", vpnvz "vänje sig", vfrnvz
"skryter". Han trycker orden med punkt efter ändelsevokalerna
för att angiva nasalitet och anmärker, att alla dessa exempel äro
anförda i Sn. E. Härvid är emellertid att framhålla, att (såsom
redan av mig anmärkts) intet bland dessa ord i handskriften (cod.
wormianns) har punkt efter ändelsevokalen, och att orden
visserligen anföras i Sn. E., men (med undantag av f ramer ensamt) icke
såsom exempel på att ändelsevokalerna äro nasalerade.
Frågan är aå, om man icke desto mindre är berättigad till
antagandet, att ändelsevokalerna i samtliga dessa och dylika ord
voro nasalerade.
Vi hava ovan sett, att ultimavokalen i framer "fräcka" var
nasalerad (liksom é i mér "mig"). Detta framer hade kort rotstavelse
och stark levis på ultima. Man kan därför helt visst sluta, att
även andra ord med detta kvantitets- och akcentförhållande och
med nasal före andra stavelsens vokal hade denna nasalerad, såsom
runar "galtar", veniz "vänje sig". Men då vokaler över huvud
hällre äro nasalerade, ju starkare de äro akcentuerade, och då på
samnordisk tid ultimas nasalitet förlorats i de långstaviga gélda
med svag levis på ultima, men ännu bibehölls i de kortstaviga
eta etc. med stark levis på ultima, så följer icke med
nödvändighet av nasaliteten hos mer och hos ultima med stark levis i det
kortstaviga framer> att långstaviga ord av typen minna
"påminna", minna "mina" (gen. pl.), móna "moder", rúnar "runor"
etc. hade nasal vokal i den med svag levis akcentuerade ultima
i isländskan omkring år 1140.
Det är möjligt att så var fallet i den gamle grammatikerns
språk, men då det är blott första stavelsens kvantitet i runar "galtar"
och rimar "runor" etc., som han jämför med hvarandra, så är det
även möjligt, att rúnar i hans språk hade onasalerat a, och att
alltså i runar och rúnar ultima-vokalernas kvalitet ej var fullt
identisk, liksom deras akcent- och kvantitetsförhållanden helt visst
icke voro det.
Liksom frågan, huruvida ord av typen råmar (med nasal före
en ändelsevokal med svag levis) i den gamle isländske
grammatikerns språk hade eller icke hade nasalerad ultima-vokal, icke kan
säkert avgöras, så är den också i jämförelse med den ovan
avhandlade nasalitetsfrågan av underordnad vikt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
