Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
196
Kock: Brytning och nasalvokaler.
L Den yngre o-brytningen har ljudlagsenligt inträtt i
olika omfäng i de skilda nordiska fornspråken. För ord utan
kvarstående -n i ändelser gälla följande regler:
1. I det normala västnordiska språket har den
genomförts i långstaviga ord {gelda :> gialda etc.) och i sådana
kortstaviga, hvilkas ändelsevokal a på samnordisk tid var
onasalerad (nom. sg. *eta ;> iata "krubba"); däremot icke i
kortstaviga ord, hvars ändelsevokal a på samnordisk tid var
nasalerad (inf. *eta{n) :> eta).
2. I den normala fsv. och den normala fda. har den
yngre o-brytningen genomförts väsentligen enligt samma regler.
Dock har i dessa språk brytningen inträtt även i kortetoviga
ord med supradentalt l efter rotvokalen e och med på
samnord. tid nasalerad ändelsevokal o (isl. stela : fsv. stiala fda.
stialœ etc.).
3. I forngutn. och i Dalmål har den yngre o-brytningen
inträtt både i lång- och kortstaviga ord, oberoende av huru-
och fno. en g&ng tiogo. I de nu anförda kortstaviga formerna har ett
slut-ljudande -M förlorats. Brytningsdiftongen io (tu) finnes ock i ord med den
na8ala konsonanten kvarstående efter ändeisens tt-ljud, t. ex. isl. iotunn,
Iorundr, fsv. lurunder, lorunder, tiughunde, isl. dat. .pl. giofum, fda.
Biø-rundj isl. diorfung, fiorsungr, iormungandr, dat. 8iólfum1 (Fiorgyn).
Det fir naturligtvis alldeles icke förvånande, att delvis en annan regel
gjort sig gällande vid den yngre u-brytningens genomförande än vid den
yngre a-brytningens genomförande. Ljuden u och a hava ju en mycket
olikartad kvalitet, och t. o. m. den olikartade kvaliteten hos nasalerat a
och ona8alerat a har, såsom vi ovan sett, vållat, att dessa två ljud spelade
en olika roll vid a-brytningen.
När verb av typen eta, i motsats tUl verb av typen gialda, icke hava
brytning i 1. pl. pres. ind. och imperat. (etum, men gioldum)y så beror det
naturligtvis p& analogi-inflytande från 8. pl. pres. ind. (och från infin.). Dessa
sistnämnda former hette nämligen ljudlagsenligt eta, under det att 2. och 8.
sg. pres. hette etr, 2. pl. pres. et iß, P& värkan från eta vållade (tillsamman
med etr, etif), att etum kvarstod oförändrat (och icke bröts tUl *iotum). D4
däremot 8. pl. pres. ind. och infin. hette gialda, kunde e-ljudet i * gei dum
icke genom inflytande från dessa former bibehållas, och inflytandet fr&n sg.
g el dr, 2. pl. geldiþ var ej tillräckligt till bevarandet av *gel dum. Därför
bröts detta ljudlagsenligt till gioldum.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
