Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hultman: Växlingen œ : iö : iä.
216
Att det förra ursprungligen yarit mera öppet än det
vanliga d-ljudet, har medelst sammanställande af vissa nsv.
dialektformer (fr. Finland) med öfvergången io > iø i fsv.
blifvit ådagalagdt i Östs v. dialekter § 1.9, noten (Finl. bidrag
s. 121). En förmodan att det skilt sig från det senare
uttalades samtidigt, till förklarande af den fsv. öfvergången, af Kock
i Idg. Forsch. Ys. 156 noten; och i Aschw. gr. §§ 69.2,
99 identifierar Noreen detsamma med p. Någon
meningsskiljaktighet lär altså f. n. icke råda därom, att sonanten i
siör sniör etc. ursprungligen (och åtminstone hvad fsv.
beträffar långt ned i den historiska tiden) haft ett uttal
mellan ö och ä. Men från den ståndpunkten yppar sig en
annan möjlighet till förklaring af iä-formen: ligger
tilläfven-tyr8 ett dialektiskt sammanfallande af detta mellanljud med
urspr. a till grund för densamma? En öfvergång från det
förra till det senare skulle visserligen stå i strid med den
tendens till en motsatt utveckling, som i allmänhet röjer sig
i de nord. fornspråken. Men det är kanske icke nödigt att
antaga en sådan öfvergång för någon annan dialekt än
forn-gutni8kan (jf. G. L. $iä\ hvarest som vi veta nämda
tendens icke gjort sig gällande. De isländska former, som i
skriften återgåfvos genom siár sniár etc. behöfva ej hafva
innehållet något ä, utan deras å-ljud kan just genom
öfvergången af urspr. ä till å hafva kommit att sammanfalla med
det förra och fördenskull erhållit samma beteckning som det.
Dessa 8krifningar med á äro med andra ord möjligtvis att
likställa med dem, som i de isl. urkunderna, de älsta
undantagna, företräda ord med urspr. p — t. ex. nom. plur.
mål, nom. sing. fem. sår. Om så är, väntar man att de
urkunder, som använda a i de ifrågavarande orden, skola i
samma utsträckning göra det i de sistnämda. Förhållandet
är emellertid det, att ett sea yppar sig redan i Placitusdrápa
— uti Cod. AM 673 4:o B, från tiden omkr. 1200 —
där urspr. g aldrig representeras af a, men väl åtskilliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
