Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
864
864 Kock: Ljudförbindelsen ai w.
Däremot lämnar Grimm växelformerna sniár, siár till
sniór, siór alldeles oförklarade. Icke häller har annars någon
tillfredsställande förklaring av växlingen siór : siár etc. blivit
given. Att med Noreen t. ex. Aschw. gramm. § 69, 2
antaga, att iä i si&r etc. skulle vara ursprungligare än iö i
siór etc., óch att iö i siór skulle genom w-omljud hava
uppstått ur ia, är oantagligt, särskilt därför att själva upphovet
för iä därigenom blir alldeles dunkelt; Noreen försöker icke
att i anf. arb. förklara det. Hultman, som i Ark. nf. XIII,
209 ff. senast yttrat sig om växlingen siór : siár, anser iö
vara det äldre, och han menar det vara sannolikt, att iö på
analogisk väg utbytts mot iä: genom inflytande från
växlingen á : ö i substantivet mår : mór "mås" och i adjektiven
hår : hór "hög", f rår : fror "karsk" skulle sior etc. även fått
formen siar etc. Hultman anför även några andra, såsom
han själv anser, mindre säkra ord, hvilka han menar
måhända ha kunnat tjäna såsom mönster. Det synes mig dock
icke möjligt att genom inflytande blott från några få (och
blott tre säkra) ord förklara växlingen iö : iä i de mycket
vanliga isl. substantiven siór : siar, sniór : sniár och i
adjektiven miór : miár, sliór : sliár (även forngutn. använder för
övrigt sia "sjö"), och detta så mycket mindre, som de ords
betydelse, hvilka skulle hava framkallat analogien, är vitt
skild från betydelsen av de ord, som skulle hava varit utsatta
för påvärkningen.
På en vida enklare väg torde växlingen iö : iä kunna
förklaras.
I Beitr. XX, 134 har jag havt tillfälle visa, att i vissa
trakter av det fornnorska språkområdet samt i fornsvenskan
följande ljudlag har genomförts: "brytningsdiftongen io
övergår till ia, när kort a följer i nästa stavelse"; så har t. ex.
fno. nom. pl. fiotrar blivit fiatrar, ack. sg. fiolda :> fialda.
Vidare framhöll jag i IF. Y, 156, att iö i fsv. sniOr,
siör, sliör, miör, hvilka ord i isl. hava växelformer med iäy
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
