Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
862
Kock: Ljudförbindelsen aiw.
Diftongen io i isl. iór "häst" bör säkerligen så förklaras,
att sedan ändelsevokalen a förlorats i nom. ack. sg. *ehtoas,
*éhwa (jmf. lat. equus, got. athwa-tundi), och sedan e-ljudet
förlängts genom förlusten av A, nom. ack. *ewR, *éw
över-gingo till *euRj *eu > ior, iól).
Särskilt talar emellertid pret. spaiw ;> spió för att sniór
etc. utvecklats oberoende av i-omljudet.
Utvecklingen till sniór, siór etc. är då mycket enkel.
Sedan ändelsevokalerna a, i med infortis förlorats, böjde man
t. ex. ordet "snö" sålunda: sg. nom. *snatWR} ack. snaiw, dat.
*snaiwi *snaiw, gen. *snaiwaR] pl. nom. *snaiwaR1 gen. ack.
*$naiway dat. *snaiwum. I formerna utan vokal efter
-aiw-(nom., ack. och delvis dat. sg.), övergick det tautosyllabiska
-aiw- till -æiw-, senare -œw-: *snaiwR > *sn<mwR > *snœwR
etc. (jmf. spaiw > *spœiw > *spœw). Från *snœwn, *snæw
överfördes æ även till de tvåstaviga formerna, så att man
fick sg. nom. ack. *snæwR, *snœw : gen. snœwaR, pl. snœwaä,
snæwa2) och genom utveckling av det tautosyllabiska œw
(genom eu > eu > io\ jmf. fht.) till iö nom. ack. sniör, snió :
gen. snafvar. Detta är, som nämnt, den böjning, som ännu
i ordet siór väsentligen användes av Kod. 1812.
’) Urnord. *éhwaR var ursprungligen långsiavigt med h-\-w efter e
(ie. *éic’W08 med % + w)i under det att urnord. *sehwan fsv. sea "se"
ursprungligen var kortstavigt med det enhetliga ljudet hw efter e (ie. *8eq*- med
qw). Om p& samnord. tid denna skillnad mellan h-\-w och det enhetliga
ljudet hw ännu upprätthölls, så förklarar detta, att *ehwR blev till ttör, men
däremot pres. *séhwR till *sehR sér. Det sanmord. språket intog i så fall i
detta avseende en äldre st&ndpunkt än got., ty här hade hw i aihwa-tundi
sammansmält till ett enhetligt ljud. — Om åter ljudförbindelsen h -f w på
samnord. tid fött samma uttal som det enhetliga ljudet Ä«7, så förklaras tor :
pres. sg. sér på s& sätt, att e-\-hw framför konsonant och i slutljud
övergick till tö (*ehwR iór), mefl framför vokal till e (*sehwan ;> sea); i så fall
har pres. sg. sér fött e-ljudet från sea, seurn etc.
*) Detta hindrar naturligtvis icke, att t. ex. i ordet står: sér, som
ursprungligen var i-stam, ^-ljudet delvis även kan förskriva sig från nom.
ack. pl., om nämligen ordet i dessa kasus böjdes såsom i-stam (*8äw%R, *8äwt)
ännu efter ljudutvecklingen aiw ;> äw.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
