Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
38*2 Pipping: Anmälan.
det, men säkert är, att prof. Jespersens kritik af min ståndpunkt
icke tål en närmare granskning. Ur den omständigheten, att jag
ej gjort någon anmärkning i anledning af Lloyds antagande, att
talorganens dimensioner skulle växa i samma proportion som
kroppslängden, drar Jespersen den obefogade slutsatsen, att jag skulle
iklädt mig något slags ansvarighet för denna mening. I själfva
värket har jag endast påstått, att munhålans dimensioner äro
underkastade icke obetydliga variationer, för hvilka åldern är en viktig
medbestämmande faktor. Riktigheten af detta antagande kan jag,
delvis på grund af egna mätningar, icke betvifla, och detsamma
rubbas ingalunda genom prof. Jespersens mätningar, som tvärtom
tydligt ådagalägga ålderns inflytande, detta ehuru de blott i några
få fall sträcka sig till barn under fyra år, eller en ålder, vid hvilken
normala barn reaan betydligt öfverskridit hälften af en fullvuxens
kroppslängd. Detta mått nås nämligen i medeltal redan vid två
års ålder. *Då vi således icke kunna bortresonera talorganens
tillväxt, och det å andra sidan finnes skäl att antaga, att de organ i
örat, som förmedla tonförnimmelserna, efter födelsen icke äro
underkastade någon sådan, kan jag ej frångå min mening, enligt hvilken
anatomiska förhållanden mana oss att söka språkljudens mest
konstanta element i örat, icke i talorganen. Prof. Jespersens påstående
(s. 381), att tungans tillväxt skulle hindra resonansrummens
egen-ton att sjunka i den grad man kunde förmoda på grund af de
fasta organens fortgående förlängning, hvilar helt och hållet på ett
missförstånd.
Låt oss kalla munhålans hela volym hos barnet för v, hos den
fullvuxna för V, samt tungans volym i de olika åldrarna för t resp.
T. Antaget att tungan växer i samma proportion som de organ,
hvilka bilda munhålans väggar — och detta antagande måste vi
väl göra, till dess motsatsen bevisas — få vi:
v t v—t
Yi se sålunda, att skillnaden mellan munhålans och tungans volym
växer i samma proportion som munhålans hela volym. Prof.
Jespersen har tydligen hakat sig fast vid, att differensen Y—T—(v—t)
är mindre än V—v, men glömmer, att förändringar af ett
reso-nansrums egenton, åvägabragta genom ökad volym, mätas, icke af
det absoluta volym tillskottet, utan af tillskottets storlek, jämförd
med den ursprungliga volymens. Munresonansen hos en normal
individ sjunker med åren — ceteris paribus — med precis samma
intervall, som hos en individ utan tunga.
Mot prof. Jespersens påstående, att det som är olika i M äfven
bör vara olika i 0 och i Ha vill jag ingalunda opponera mig, men
för systematiken spelar denna sats ingalunda den önskade rollen,
emedan det å andra sidan låter sig bevisas, att en svår
disproportion råder mellan storleken af variationerna i M och de i Ha.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
