Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
38*2
Pipping: Anmälan.
svenska ljuden (A)ö(ra) och (v)a(ra) hvarandra rätt nära. Har
hafva vi just ett typiskt exempel på, huru en rad af artikulatoriska
olikheter kunna kompensera hvarandra i ganska stor
utsträckning. Vid öfvergången ö(r) till a drifves munresonansen i höjden
genom läppöppningens vidgande, men pressas å andra sidan ned
genom att gompasset flyttas bakåt och resonansrummets volym
följaktligen ökas. Resultatet af två stora artikulations-forändringar
blir en rätt obetydlig sänkning af munresonansen (i finsk-svenskan
ungefär ett tonsteg). Svalgresonansen höjes genom den minskning
af svalgrummets volym, som vållas af gompassets tillbakagång,
men äfven här är rubbningen ej särdeles stor, i det gompassets
större trånghet vid a värkar en förändring i motsatt riktning.
Det borde sålunda knappast väcka förvåning, att jag framför det
Bell’ska systemet obetingadt föredrager ett akustiskt system, som
är byggdt på fullständigt objektiva observationer och visar en
noggrann parallelism med företeelserna i Ha. Om vi anordna
vokalerna efter munhålans och svalgets resonanser sålunda, att deras
vertikala läge bestämmes af svalgresonanserna, deras horisontala af
munresonanserna,1) f& vi en vokaltriangel, som i allt väsentligt
sammanfaller med den, som Hellwag och Brücke uppställt med
ledning af företeelserna i Ha.
Måhända är det nu äfven klart, hvarför jag ansett och anser,
att konsonanternas gruppering tills vidare är en uppgift af något
olika art än vokalernas.a) Vid fråga om vokalerna kunna vi, tack
vare genialiska och i princip oomkullkastliga *) hypoteser om örats
funktioner, tränga själfva hjärnprocesserna in på lifvet, och kunna
därför uppställa ett system, som väl bör gälla som naturligt. Vid
konsonanterna komma vi blott glimtvis längre än till området L,
och de system, som kunna byggas på sådan grundval, blifva
nödvändigtvis mer eller mindre artificiella.
Jag har kanske för länge uppehållit mig vid
klassifikations-frågan, som ju i själfva verket är en fråga af underordnad vikt.
Hufvudsaken är, att man allmänt inser, att intet fenomen på
språkljudens område kan vara för språkutvecklingen betydelselöst.
Vikten af kunskapen om ljudens genesis har väl aldrig förnekats.
Lika klart som det synes mig vara, att ljudens
substitutions-frändskap betingas väsentligen af processerna i Ha, lika klart är
det väl för alla, att deras kombinationsfrändskap nästan ute-
*) Pipping, Über die Theorie der Vocale sid. 29 ff. Zur Phonetik der
finnischen Sprache sid. 156—157.
’) Brückes s& kallade inkonsekvens bestod i själfva verket däri, att
han ins&g, hvilka olika möjligheter till framgångsrik undersökning, som
erbjödos af vokalerna och konsonanterna.
s) Läran om klanganalysen är ingalunda bunden vid nu gällande
hypoteser om sättet för dess förklaring. Huruvida densamma åstadkommes i
membrana basilaris eller annorstädes, är en fråga af sekundär vikt,
hufvudsaken är, att den åstadkommes, och därpå kan ingen tvifla, som är be^&fvad
med ett någorlunda fint öra och underkastat detsamma en smula träning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
