- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Adertonde Bandet. Ny följd. Fjortonde Bandet. 1902 /
17

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Några fall av kasusväksling i fornsvänskan.

I Sv. Landsm. XIII. 11. s. 8 säger Kock, att "i
reformationsperiodens språk a-ljudet i gen. sg. fem. av best. artikeln
övergått till e *). Fsv. syndinna(r) > ä. nsv. syndenne (ock
syndene)" Orsaken anser han vara, att syndinna på grund
av det långa n-judet hade biaksänt ("väl snarast levis7*) på i
ock levi8simus på ultima. Ack. sg. syndina däremot har enkelt
n} saknar alltså biaksänt på vilken i stället faller på
ultima ock konsärverar dennas vokal. Förkortningen av n i
formen syndene antar han vara senare än försvagningen.

I Fsv. Ljudl. s. 290 har emällertid Kock åtta år
tidigare för att förklara väkslingen av i ock e i former som
handinna ock handenna antagit, att artikelns vokal alltid
saknade levis, ock samma antagande behöves även för att
förklara förkortningen av n-judet i formen handene. Härav
torde man fä det intrycket, att Kock ej lyckats bevisa något
angående dessa formers aksäntuering. I Sv. Landsm. a. st.
antar han visserligen, att formen handene med enkelt n är
senare än försvagningen a > e} men detta är föga troligt.
Formerna med enkelt n träffas nämligen redan i ä. fsv. (Jfr
Noreen: Aschw. Gr. § 303. 4), under det försvagningen
antages ha inträtt först i y. fsv. Dessutom borde Kock i sitt
resonnemang även medtagit de plurala jenitiverna, vilka ju
i avseende på försvagningen väl borde förhålla sig som de
singulara. Men nu förhåller det sig så, att dessa
pluralformer med e i ändeisen uppträda anmärkningsvärt senare än
motsvarande singulara, ock i allmänhet synas vara mindre

vanliga än dessa.

Jag skall i det följande söka visa, att jenitiver av
typen 9syndene9 kunnat uppstå oberoende av försvagningen

*) varmed han menar detsamma, som Noreen nämner ’den red u se rade
vokalen1.

▲BUY rÖK MORDISK FILOLOGI XVIII, HT FÖLJD XIY. 2

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:22:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1902/0027.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free