Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
östergren: Kasusväksl. i fsv.
19
bestämd form, ock i Barlaam har jag blott träffat ett
eksempel med -e i obestämd form, nämligen ack. sg. hofmestare
s. 13. När man nu böjde t. eks. diäfwtdin, diäftoul(s)ins,
diäf(wé)lenom, diåfwulin, låg det nära till hands att även
böja swikarin, swikarins, swikarenom, swikarin; det vill säga,
att man fann det naturligt, att bestämd böjning bildades
jenom ändelserna -iny -ins o. s. v. i swikarin likaväl som i
diqfwulin. Härijenom uppnåddes större enkelhet i
substantivens bestämda böjning.
Substantiven på -are synas dessutom mer än andra svaga
maskulina hava assosierats med de starka substantiven, vilket
möjligen kan ställas i samband med, att de ursprungligen
varit rø-stammar. Så förekommer enligt Gislason, Tidskr. f.
Phil. Yl. 253, former som mútaris i jen. sg. obest. form i
isl. ock i Dalalagen träffas ju den fsv. formen soknaris. I
denna lag förekomma för öfrigt (Brate: Dalalagens böjningsl.
§ 17: 18) åtsjilliga bestämda former med i äller e för a,
nämligen ack. sg. domar in, jen. sg. domar ins, dömarins, dat.
sg. domarinumj klockarenum, under det inga dylika obestämda
former träffas. I Västmannalagen finnas jenitiverna chccor
rinsj r æt ar ins, dræpar ins, ock av motsvarande obestämda
former blott ack. ock dat domare (Se Siljestrand: Ordb. i
Västmannalagen I. s. 137)- Det är för övrigt möjligt, att
denna assosiering jällt alla trestaviga svaga mask., särsjilt i
bestämd form, samt nystammar, ty ord på -inge ha ju ofta
biformer på -inger, ock i Biärköarätten t. eks. förekomma,
enligt Zetterberg: Biärk. Ljud- o. Böjningsl. s. 80, redan
ack. sg. foghotin, eghandin, men inga motsvarande obestämda
former. Varför de tvåstaviga hålla sig mer fjärran från
assosiering med starka substantiv, kan bero därpå, att denna
grupp till omtånget var ofantligt mycket större än de
tre-stavigas, ock detta särsjilt innan de på -are blivit så
vanliga, som de sedan jenom främmande inflytande blevo.
4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
