- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Adertonde Bandet. Ny följd. Fjortonde Bandet. 1902 /
96

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

96

Kock: Kväll.

e (jmf. sv. ben etc.), som senare överg&tt till diftongerna åi, äu.

Jag skall dock från östra Gröinge anföra ett ord, som torde visa,
att förloppet varit det senare. Här heter "källa" tjåille. Fsv.
kæl da, isl. kel da (c nrnord. *kaldiö) motsvaras av da, kilde och i
de flästa skånska mål av tjilla (fjille). Alltså har äldre æ i detta
ord i danskan blivit e, i, hvilken utveckling säkerligen framkallats
av det omedelbart föregående palatala j-ljudet, måhända i förening
med det efterföljande (palatala) Mjudet: kjæl da > kjelda ;> kjilla. I
Östra-Göinge- målet har i *kjelda rot vokalen förlängts framför Id,
en förlängning, hvilken som bekant är vanlig i nordiska språk;
alltså *kjélda obl. kasus *kjéldu, som sedan ljudlagsenligt blev
tjåille.

Då Lidén i BB. XXI, 105 såsom stöd för sin uppfattning

antar, att det. i de svenska dialekterna på Ormsö och Nuckö
förekommande kwild, koild "kväll" skulle innehålla samma
avljudssta-dium som det fht. chwilti-wérch, så är detta icke riktigt. K wild
brukas i Nuckömålet, koild i Ormsömålet. Men nu har Hultman
i Svensk språk- och folklifsforskning s. 288 f. visat, att
ljudförbin-d elsen tvä ljudlagsenligt i Nuckömålet övergår till tvi (t. ex. fsv.
hwætia :> hwiti "hwässa"), under det att wä i Ormsömålet
ljudlagsenligt blir o i (åi) (t. ex. fsv. hwætia > hoi t i "hvässa"). Alltså
äro, såsom även Hultman nämner, både Nuckömålets k wild och
Ormsömålets koild helt enkelt ljudlagsenligt utvecklade ur fsv.

kwæld.

Alla formerna för ordet "kväll" i nordiska språk ha alltså
utvecklats ur urnord. *kwaild-.

Jag vågar tro, att efter denna utredning Lidén 6kall finna

sitt uttalande BB. XXI, 117 mindre välbetänkt: "Das von K[ock]

angesetzte *kwaild- entbehrt somit jedes anhalts. Und dieses selbst

ist eine unform".

Lund. Axel Kook.

Rettelse. Ordene *ag, «=» oldisl. áa af ái Oldefader’ ved Siden af af a

— oldisl. af a paa Frersle v-Stenen i Sjælland" (Side 7 Linje 19—20) udgaar.
Ligesaa S. 8 L. 9 9ag, = oldisl. aan. Thi Stenen har efter Wimmer
Rnne-mindesmærker II, 821—826 ikke aa% men han. S. B.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:22:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1902/0106.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free