- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Adertonde Bandet. Ny följd. Fjortonde Bandet. 1902 /
139

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Brate: Ardre-stenarne. 139

hd, Söde r nil., vars inskrift innehåller ett liknande namn
nämligen — [l]e[t: ri]sa : stin ; ef tia : ierunt: sun: sia: &r . uaR
uestþr: meþ : uifl: suni. hakunan. Då de båda namnen äl-

jest så mycket likna varandra ock förekåmma i samma sam-

«

rnanhang, torde sjiljaktigheten i beteckningen av det
med-j lidande r-judet, u •• f, icke vara själ nog att sjilja dem åt
I runinskrifter förekåmmer understundom utbyte av runorna
ii ock f; sålunda står f för väntat u i fan L. 1272,
-van, fita x faþum L. 118, hvita väftum, flníiþir L. 1970.

Finnvicfr, ock omvänt någon gång u för väntat f, t. eks.

ulueþin DI. 108. Ulf[h)e^inn, arua Säve 152. I Goti. L.

förekåmmer i böjningsändelser ock trycksvaga slutstavelser i
för fsv. i, e ock ’med’ heter miþ, ehuru dåck också mefi
flera gånger förekåmmer (Söderberg, Forngutn. ljudlära s.
25, 14). I gotländska runinskrifter kan e förekåmma i
båda fallen t. eks. yflr : auþwele Säve 11, nikulas: i : rinke
Säve 52, meþ Säve 50. För övrigt är andra leden av en

sammansättning icke utan vidare likställd med
böjningsändelser, ock då jag fattar uiue som en sammansättning, får
bruket av e med min tålkning samma berättigande som hos
Pipping, vilken, visserligen med stor tvekan, föreslår att
uppfatta uiueme r som v t-ve méRR ’en berömd tämpelpräst’.

Sjillnaden uiue: uifl förklarar jag så, att namnet som
de flästa namn varit en sammansättning urn., *wiha-wehaRy
vars senare led med tiden kåmmit att uppfattas som en
ändelse, vilket medfört ordets behandling som enkelt i uifl.
Teckningen uiue är alltså en mera etymologisk beteckning.
Nom. sg. skulle sålunda varit * Vt ven, *VlfiR. Att ordet
skulle vara en fortsättning av det urnord. wiwaR Tune, är
högst osannolikt. Uti isl. namn, sammansatta med -very är /
för v mycket vanligt, enligt meddelande av aman. E. H. Lind.

Att i II prep. men följer efter uiue tyder på metrisk
fårm. Liksom även IY, III, Yl slutat med ett par värser,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:22:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1902/0149.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free