Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
154
Kock: Till fnord. ljudlära.
er haún ("som") scal fasta, hann scal hafa etit mat sinn . . .";
i Messusk. "nú um pann mann, er hann ("som") vaknar vel
viþ, er hringt er . . . ; se Fritzner I2 s. 344 spalt 2, där
flera andra exempel anföras, och Falk och Torp:
Dansk-nor-skens syntax s. 141 f., 278; jmf. även Lund: Ordföjningslære
s. 256. Från Falk och Torp hämtar jag ett exempel med
er hon: "en sú kona, er hon ("som") vill ill vera". Jag
erinrar även om ait man med betydelsen "som" i
runinskrifter finner sådana uttryck som ir þan (Hässlö Södermanland
L. 904 = Runverser nr 79), an han (i uan aR han sun
•• __
kisa Kärna Östergötland; L. 1144; jmf. Bugge i Runverser
s. 188).
I full överensstämmelse härmed fattar jag sum han i
vår inskrift i betydelsen "som" (relativ-pronomen) och översätter:
"Här hvilar Maria, som födde barnet, himmelens och jordens
skapare, som återlöste oss". Ehuru, såsom nämnt, även
Läff-ler fattar han på detta ställe såsom "hon", anser jag dock,
att han ej tolkat uttrycket rätt, då han översätter "hvarest
hon födde ett barn".
Av det redan anförda framgår, att ordet "konung"
skrives dels med suprad entalt n (n): kunwjaR (IY, Yl), dels med
dentalt n (n): kunu-ga (Y). Detta förklarar jag sålunda. I
Fsv. ljudl. I, 50 anm. 2, Ake. II, 318 if., Alt- u. neuschw.
acc. 226 har jag visat, att ordet konung i fornspråket
fakultativt havt fortis på andra stavelsen, en akcentuering, som
alltjämt lever kvar i konungslig i svenska riksspråket. Att
denna akcentuering var urnordisk, framgår av det lappska
låneordet konökis enligt K. B. Wiklund: Die nordischen
lehn-wörter in den russisch-lappischen dialekten s. 160. När
ku-nungr hade fortis på första stavelsen, hade det naturligtvis
su-pradentalt n-ljud enligt den vanliga regeln (alltså kunu^aR).
Då däremot fortis föll på andra stavelsen, fördes det
inter-vokaliska «-ljudet till andra vokalen, så att man uttalade
ku-nungaR] jmf. det nysv. uttalet i-nálles (av in alles), gu-tår (av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
