Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kock: Anm. om ljudfórb. aitø.
227
Typen ey är ytterst svagt representerad och finnes blott i f&
ord i moderna bygdemål samt i det isl. ordet ey "alltid", sidoform
till ei, d etc. Sedan ljudlagen "tautosyllabiskt ceito blir œwn
upphört att värka, överfördes diftongen œi från t. ex. dat. pl. *ai{w’]um,
*<eiutn (där den ljudlagsenligt uppstått) på nytt till nom. ack. sg.
*eeto, som därigenom fingo formerna *œiwR, *œiw. Vid
förlust av w i *eeiw(n) uppstod nu ljudlagsenligt ey genom tø-omljud.
De i vissa bygdemålsformer se, si "sjö" etc. mötande
vokalerna ey i förskriva sig från de mellanstadier (*seuR, siar etc.), som
passerats vid utvecklingen från *sœwn till siör.
Sedan denna uppsats (i april 1901) hade publicerats, har
Otto von Friesen i "Skrifter utgifna af K. Humanistiska
Ve-tenskap8-Samfundet i Uppsala VII. 2." offentliggjort en
avhandling "Till de nordiska språkens historia", hvilken
utförligt behandlar samma fråga. Då min uppsats kom honom
till handa under tryckningen av hans avhandling, har han
endast i en efterskrift tagit hänsyn till den. Här kritiserar
han min uppfattning av frågan och söker styrka riktigheten
av sin egen.
Under dessa förhållanden skall jag emellertid tillåta mig
att framställa några kritiska anmärkningar till v. Friesens
avhandling, eftersom spörsmålet om behandlingen av
ljudför-bindelsen aiw är av stor språkhistorisk vikt, och som, enligt
min uppfattning, v. Friesens försök att lösa frågan är
avgjort otillfredsställande.
Trots denna min mening vill jag mycket kraftigt
framhålla, att v. Fr:s avhandling — liksom övriga skrifter av
samme författare — är utarbetad med stor omsorg och vittnar
om betydlig kombinationsförmåga, samt att den genom den
flitiga och samvetsgranna samlingen av i fråga varande ords
mångskiftande former är värkligen förtjänstfull.
Vidare är det mig en glädje konstatera, att v. Fr.
angående vissa frågor kommit till samma resultat, som jag redan
framställt i Ark. nf. XIII, 355 ff.
Liksom jag anser v. Fr., att «-ljudet i flertalet
hithörande ord (snœ’r etc.) icke bör uppfattas såsom i-omljud av
fl, emedan orden icke äro i- eller /a-stammar.
AUIV rÖB NORDISK >1 LO LO 01 XVIII, NT FÖLJD XIV. 16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
