- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Nittonde Bandet. Ny följd. Femtonde bandet. 1903 /
338

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

338

v. Friesen: aiw18 historia.

gande, stod han tydligen fortfarande kvar på den då gängse
ståndpunkten, att a{ > a före u var ett bevisadt faktum.
Kocks försvar för sin mening och invändningar mot min
kunna sammanfattas i följande hufvudpunkter.

1. Då fht. ai ei framför h r w blifvit ê och urn. ai
före ä och r blifvit ä, så bör man vänta att urn. ai har
blifvit a jämväl före u. Värdet af denna allmänna
betraktelse är tvifvelaktigt. Jag behöfver icke erinra om, att vi icke
få draga detaljerade paralleler i fråga om t. ex. omljudets
utveckling mellan nordiska och andra germanska språk. Och
vi få det ej heller i detta fall. Jag vill till att börja med
framhålla, att kontraktionens resultat är väsentligen olika i
fht. och i nordiskan. Vidare kontraheras ai ei i fht. jämväl
före r<:Ä, något som ej är förhållandet i n. spr. Mitt
antagande, att a{>i¾>« före u7 under det att samma diftong
blifvit a före ä, r, innebär i själfva verket endast, att
kon-traktionen före u är yngre än framför h och r: när
diftongen före u kontraherades, hade ai redan öfvergått till œi. —
F. ö. kan Kock själf ej fästa afgörande vikt vid
parallelis-men med fht., då ju i fht. aitv blir êw, under det att
enligt hans eget antagande aiw i n. spr. än blir æw och än
aw. Under sådana förhållanden har följande uttalande
väsentligen förlorat sitt stöd: "Synnerligen bindande skäl måste
anföras, för att man icke skall draga den konsekvensen att
aiw i nordiska språk blifvit äwv.

2. Det enda bindande bevis — enl. Kocks eget
med-gifvande — för att verkligen aiw blifvit äw, är fvn. v$7 vá i
’lidande, olycka’, som han enligt häfdvunnen sed identifierar
med fht. wêwo m., ags. wäwa m., fi. vaiva o. s. v. Jag vill
anmärka i förbigående, att det nord. v$ icke kan fonologiskt
identifieras med fht. wêwo, ags. wäwa. Ett urg.
*uaiuan-bör, om Kock har rätt, ge *váve m. i nordiska språk, om
min mening är riktig *vœve. Hvad nu hufvudfrågan
beträffar — höra verkligen fvn. v$ och fht. wêwo samman? —

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:23:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1903/0346.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free