Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
v. Friesen: aiw’a historia.
B51
det är oriktigt. Ty om sœ’r snœ’r etc. äro
analogibildningar och siór sniór (< *sœun *snœun) de Ijudlagsenliga
formerna, så är det ju siór1 sniór, som äro de remplacerade, och
det hade de ej kunnat blifva, om de varit de "vanligaste".
Medger Kock att siór och sniór icke äro de af sœ’r och snalr
ersatta, då har han därmed uppgifvit kärnan i sin ställning.
I hvarje fall se vi, att hans uppfattning af sœ’r snœ’r som
analogibildningar för *sœun *snœuR och hans prononcerande
af sior snior som de vanligaste och den Ijudlagsenliga
kontinuiteten uppbärande formerna motsäga hvarandra.
Huruvida siór sniór eller några andra former äro de
ursprungligen Ijudlagsenliga i vissa kasus i sg., kan sålunda icke på
denna väg afgöras. Det står fast att just dessa former äro
under 800—1100-talen de, som alternera med andra, under
det formerna af typen sœuar snœuar äro de under denna
tid beständiga. Det är altså i de kasus, där vi möta siö-,
smo-, som vi kunna vänta analogiska nybildningar.
Finnes nu något medel att utröna, hvilka de former
varit som i samnordisk tid ljudlagsenligt framgått ur de urn.
grundformerna *saiuiR och *snaiuaR? Vi sågo strax ofvan,
att de från c:a 1100 och ner genom tiderna normala
formerna siór snior icke kunna göra anspråk på att utan vidare
anses för ätteläggar i direkt nedstigande led från dessa.
Besvarandet af den framstälda frågan sammanhänger intimt
med en anmärkning, som jag i Efterskrift riktat mot Kocks
teori, och som han upptagit till bemötande Ark. XVIII 245.
Kock anser, att under det tw och aw i
antekonsonan-tisk ställning och i slutljud utvecklats på det sätt, att w x)
bortfallit och verkat på den föregående långa vokalen
labial-omljud, altså Hiur > tyr och *näu- > no-, så ha däremot de
1) För enkelhetens skull vill jag för tillfället ställa mig på Kocks
ståndpunkt och antaga, att det är w (u) som i dessa ställningar bortfallit,
men jag vidhåller min åsikt, att det i själfVa verket varit u.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
