- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Nittonde Bandet. Ny följd. Femtonde bandet. 1903 /
354

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

354

v. Priesen: atVs historia.

på denna stam, och den förekom dock i flera kasus än de
enstafviga formerna af sniór, siór. Alldeles detsamma är
förhållandet med alla dessa gamla i-stammar belgr, bekkr,
elgr o. s. v., som i fsv. öfvergått till io-stamsböjning. Af
det urspr. paradigmat sg. ón vánar ónu 6n pl. vánir etc. —
som dock är fardigbildadt troligen först på 1000-talet, jfr
Noreen Awn. Gr.3 § 111 — är dn en sällsynt form, som
träffas i Eddan och Horn. Jag erinrar om skógr, en gammal
¾/- eller i-stam, hvaraf skég- aldrig möter vare sig i
vest-eller östnordiska. Stundom förallmänligas en stamform inom
ena språkenheten, en annan inom den andra. Så fvn. stuldr
fsv. styld af urn. *stul(fiR. Detta är hvad som händt i isl.
frœ} frie: nsv. dial. fr0y7 froy och förmodligen riksspr. frö.
Att öfverhufvudtaget så pass många och så otvifvelaktiga
spår af stamformen -*#(-) ännu finnas kvar, torde böra
förklaras af ordens frekvens och neutrernas samt adj. rikare
förråd af former, där -#y- enligt min mening är ljudlagsenligt.
Kocks förklaring af formerna med -ey- är följande:
Urn. *snaiuan böjdes i samnord. tid

Sg. n. *snéÜR*) I pl. sriœwaR

g. *snäus i) snœwa

snœwaR
d. snœwe *snœium

a. *snœul) \ sriœwa

to har i dat. pl. bortfallit framför w, innan ai förenklades
före w. Denna dat. pl. har varit mycket vanlig i
prepositions-uttrycket *z snai[w]um ’i snöväder’, jfr ngutn. snåiar ¾növäder\
Från dat. pl. har dift. (ai >) œi införts i nom., gen., ack. sg.,
där vi fingo *snœiwR o. s. v., som så ljudlagsenligt fick
formen *sn0yry hvilken Kock således själf ponerar. Gynsammare
chanser för genomförandet af dift. œi ge n. fny och
adjektiven sloygur etc, där œi jämväl bevarats före ändeisen -w.

*) Så, och icke *snœwR) *snœws, *snœw, som anges s. 248 måste ordet,
före det to efter lång vokal faller bort och verkar omljud, ha böjts enl.
uttalandet a. 242.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:23:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1903/0362.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free