Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Brate: Anmälan.
203
Kock själv en motsvarighet från lågt.: fat, faat "ein griff, ein
punkt zum anfassen, ein Haltepunkt, eine handhabe" t. ex. ih hann
heen faat d’*ran hriegen (Berghaus), dåck blått som paraläll; det
synes mig jivet, att de lågtyska uttrycken här som i så många
andra fall utjöra tjällan till de nordiska, vare sig nu dessa återgå på
det lågtyska värbet eller subst.
I betraktande av de lågtyska lånordens talrikhet synes mig
ock betänkligt att i fråga om galler, vilket ord betecknar ett
föremål, som väl först med den kristna kulturen infördes, med Kock
antaga ursprung från ett gallra, som ursprungligen varit
verbal-abstraktum till vb. gallra ock betytt ’gallring’, sedan fått konkret
betydelse "det utgallrade, glesa, otäta, galler". Fsv. pl. gaddra(f)
av mnt. gaddere — Söderwall har intet sitat på sg. gadder —
synes mig stå alltför nära g sv. galra, pl. galror Var., för att icke
sammanhang skulle böra antagas; den fsv. plur., som väl avsåg de
särsjilda stängerna, har blivit sing. för att beteckna enheten av
dem, jf. sax, bröst, dörr; att en förklaring ännu icke kann jivas av
den judliga sjillnaden mellan fsv. pl. gaddra ock gsv. sg. galra,
upphäver icke möjligheten av deras sammanhang.
Att ordet fyr-bussa ’auf allen vieren’ (gå, hräha /.) i Linds
svensk-tyska ordbok (1749), som i betydelse stämmer med fyrfota,
även skall innehålla ordet fot som senare led, finner Kock
självklart ock återför b på vernerska lagen enligt vilken
*fégl%ur-fdt-blivit *fég~hur-T)Ot’ såsom urj. *mati-sahson givit f ht. me%%i-ralis,
t. Messer; fyr-bussa har uppkåmmit ur äldre *fyr~bötsa, -bötse,
som förhåller sig till foter liksom nsv. tve-hågse förhåller sig till
hogher. Det är forsåt i denna jämförelse, som förf. icke synes
hava märkt, så bestickande den ser ut; s i gsv. hogse kann
möjligen förklaras ur en s-stam (Hellquist, Arkiv 7 s. 158), men
anledning att antaga en sådan till fötr förefinnes knappast. Även i
ock för sig är denna urjermanska härstamning för det först 1749
betygade ordet misstänkt, ock sammanställningen: han hrähte
fyrbussa låter förmoda tyskt ursprung för fyrbussa liksom för hräha.
Jag har tänkt på t. Burz, ’lapsus subitus’, burøeln, bihrzéln
’unordentlich über hals und köpf niederstürzen’, Burøelbaum
(Purzelbaum) ’kullerbytta’, men förbindelse med dessa ord förutsätter väl
lån från högtyska. Det förefaller möjligt, att ett *vier-burze (?)
kunnat finnas med den betydelse som fyrbussa uppenbarligen äger.
I avseende på fyr ’en lustig kurre’ framhåller åter Kock
själv mot Jessen, att det är "föga troligt att fyr, som icke
påvisats i jerm. språk på ett äldre stadium, skulle hava så uråldriga
anor", ock utvecklar, hurusom det är samma ord som fyr ’upptåg,
gyckel’, vilket åter härrör från 1. ferice. Framhållande, att glad
ock glättig äro för känslan omedelbart samhöriga, antager Kock
glättig avlett av glädta ’göra glad’ (Hälsl.) äldre *gladatjan. Till
ett verb *famnta ’omfamna’, antingen av fsv. fam-tagha eller en
gammal bildning av famn, som heimta till heimr, hänför Kock
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
