Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ytterligare om ljudförbindelsen aiw.
I Ark. nf. XV, 334 ff. liar docenten Otto von Friesen å nyo
tagit till orda i denna fråga. Han yttrar s. 334: "prof. Kock gör
mot mig flera invändningar, som synas tala till förmån för den af
honom förfäktade meningen." Emellertid går v. Fr:s hela uppsats
ut på att visa, att den av mig hyllade åsikten är oriktig, och att
hans teorier om denna ljudgrupp skulle vara hållbara. Efter som
han publicerat sin uppsats i denna av mig redigerade tidskrift,
kräves följande svar å min sida.
Till att börja med vill jag konstatera, att v. Fr. i sin
senaste uppsats i frågan *) akcepterat min åsikt i en viktig punkt. I
NS. hade v. Fr. i en särskild exkurs med titeln "Om helrim,
bil-dadt af enbart lång vokal eller diftong i dróttkvætt" (s. 52—59)
sökt visa att, när (i dróttkvætt) helrim sådana som mey: åeym
eller hrø : dv i föreligga, detta oftast endast skulle vara ett sken,
i det att handskrifternas mey : åeyi& och hvé: dvi oftast måste
visa tillbaka på ett äldre språkstadium med uttalet *meyi: åeyi-a
och *hr<^ : du-i. I Ark. nf. XIV, 237 ff. vände jag mig mot
denna v. Fr:s mening. Jag visade, att den gamla uppfattningen
är riktig, enligt hvilken i dróttkvíétt rim av typen mey: de^-ia,
hrd: d-vi äro fullgoda, och att de alltså alldeles intet bevisa i det
avseende, som v. Fr. menat, nämligen beträffande uttalet under en
period, äldre än våra handskrifter.
1 sin senaste uppsats anför v. Fr. alldeles intet till stöd för
sin ovannämnda, i NS. framställda teori. Fastmer uttalar han sig
s. 349—350 sålunda: "Hos skalderna från (800-) 900-talet och fram
till midten af 1100-talet äro endast stamformer af typerna snœ(-)
och snœu- belagda, de förra i slutljud och före konsonant, de
senare möjligen2) och omväxlande med snæ(~) i nämda ställning
samt alltid före på vokal börjande ändelse". Då v. Fr. således
numera blott anser det möjligt, att i skaldespråket *sriœuR, *suœu,
*hrœu etc. alternativt funnos, så har han således uppgivit sin
tidigare mening, att i skaldespråket rim av typen hr^S: d-vi oftast
blott voro ett sken — en mening, på hvilken han tidigare lade
stor vikt.
Jag tillägger emellertid redan här, att om man i det äldre
skaldespråket hade ett uttal, hvari w-ljudet i urno. nom. *snaiwaR
"snö" etc. ännu under någon form kvarstod (*snwÜR) — hvilket
*) Citeras med "v. Fr. s. 884, s. 385» etc. Hans avhandling "Till den
nordiska språkhistorien. Bidrag" (— Skrifter utgifna af K. Humanistiska
Vetenskaps-Samfundet i Uppsala VII, 2) citeras: "NS".
2) Här kursiverat av mig.
ARKIV FÖR NORDISK FILOLOGI XX, NY FÖLJD XVI.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
