Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kock: Ljudförb. aiw.
269
Hvilka form er äro nu de fasta och gemensamma i dessa båda
flexioner? Sg. g. snæuar, d. sriæue, pl. n. snæuar etc. Kock
själf anser, att med dessa som grundval formerna snær snœs snæ
nybildats. Och denna nybildning hade som vi ofvan sett ej
kunnat ske, om de former som ersatts hade varit minnesfor mer".
Det har väckt min undran, att detta resonnemang blivit
framställt av en kunskapsrik språkhistoriker.
Saken är ju denna. Både v. Fr. och jag anse, att ordet "snö"
på urno. tid. i nom. ack. sg. hette *snanvaR, *snaiwa. Båda äro
vi ense om att fornspråkens former nom. ack. sg. sniór, snió
utgått från äldre *snætVR, *snæw.
Spörsmålet är då: hava dessa *sriœWR, *sriœw ljudlagsenligt
utvecklats ur urno. sg. nom. ack. *snaiwaR, *snaiwa eller icke?
Härpå svarar jag ja: *snaiw(a)r, *snaiw(a) > *sriœiVR,
*snæw.
v. Fr. däremot nej. Han menar, att urno. -snaiwaR, *snaiwa
ljudlagsenligt^ skulle hava blivit till *snøyr, *snøy, och att æw i
*sriœwR, *snœiv på analogisk väg lånats från dat. sg. snœvi, pl.
snæwaR etc.
För att styrka sin åsikt har han anfört nyss citerade
yttrande.
Därmed vill han, om jag förstår honom rätt, säga följande:
;?Den omständigheten, att nom. ack. sg. *snc&WR, *snæw icke
oförändrade bestått, utan genom analogi-inflytande fått sidoformerna
snér, sné (och således visat sig vara "flytande former"),
ådagalägger, att de själva (= *sriæwR, *snœw) måste hava uppstått
genom analogi-påvärkan och icke kunna ha uppstått på
ljudlags-enlig väg".
Detta är ett resonnemang av stor djärvhet.
Att snær, sné äro ur *snæwR, *snæiv analogiskt bildade
former, är sannt. Men hvad betyder detta för vår fråga?
Låt oss tänka på de nyss nämnda sv. fjord : fjärd. De hava
båda utgått från en äldre böjning (isl.) nom. fiorpr, gen. fiarpar,
dat. fir pi, ack. fiorp etc. Här har således diftongen ia på
ana-logisk väg inträngt till ack. fiorp från gen. sg. och pl. fiarpar,
fiarpa, så att man jämte det äldre fiorp även fått fiarp (fjärd).
Alltså har enligt v. Fr:s terminologi ack. fiorp visat sig icke vara
en bestående "minnesform* (jmf. att sné på analogisk väg
uppstått ur *sncew), utan en "flytande" form. Men skulle detta
förhållande ådagalägga, att ack. sg. fiorp (eller nom. s g. fiorpr) icke
ljudlagsenligt uppstått ur *ferpu (*’ferpUR)? — Svaret är
obehövligt.
Ett annat exempel, v. Fr. har själv vid diskussionen av
aw-frågan anfört isl. mór "mås". Han anser — med rätta — dess
ljudlagsenliga böjning vara nom. mór (< *mäWR) gen. mos, dat.
mávi, ack. mo, pl. mávar etc. Nu meddelar IED., att på
nyisländ-ska nom. sg. heter mdfr. Här har således äw (åf) inträngt från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
