Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kock: Ljudförb. aiw.
275
*sIMur bildade fullgott rim till hræui (hvartill dock även sim r kan
bilda fullgott rim).
Då således (så vitt av skaldevisorna framgår) de äldre
skalderna aldrig uttalade *sløyR etc., men mycket väl hava kunnat
uttala *slœíiR etc., så är den enkla slutsatsen: urn o. *slaiw(a)R har
utvecklats ljudlagsenligt över *slœtUR *sISur (som använts
på de äldre skaldernas tid) till sliór.
Alltså har enligt min uppfattning alldeles samma former
två gånger under skilda språkperioder varit •— för att använda v.
Fr:s uttryckssätt s. 349 — "de fasta formerna, minnesformerna, på
hvilkas fasta grundval de öfriga kasusformerna . .. nybygts". 1)
Sedan nom. sg. m. *slaiwaR, *slaiwat etc. blivit *slœwR *slœwt
överfördes œ till ack. sg. *släwan nom. ph *släwiR etc., så att man
fick slévan, slcevir etc. 2) Sedan *slmwR, *slæwt etc. senare
ljudlagsenligt blivit sliór, sliótt etc., överfördes från dessa samma
kasus io till ack. sg. slévan, nom. pl. slévir etc., så att man fick
slióvan, sliovir etc.
Detta sistnämnda förhållande torde vara ett gott stöd för
teoriens riktighet. Med denna upprepade påvärkan av
kasusformerna av typen *slœWR—sliór på de andra kasusformernas
rot-vokalisation kan jämföras, huru pr esensform erna av de fsv. verben
falla, halda under olika perioder påvärkat rotvokalisationen i
pret.-formerna fiul, Mult (Kock i Ark. nf. VII, 319 ff.): genom
inflytande från falla förlorades i fakultativt först i f(i)ul, sedan (efter
det att fiul blivit till fiol) i f{i)ol, därefter (sedan fiol blivit tillfiøl)
i f(i)0l "föll".
Jag övergår till ett par av v. Fr. mot min teori framställda
anmärkningar»
1. Efter att ha framhållit, att det äldre w-omljudet värkar
på ä och på %, men att i isl. yngre ^-omljud visserligen värkar på
ä, men ej på i, anmärkte jag i Ark. nf. XIV, 246, att det därför
ej är underligt, att ljudförbindelserna ~cew, ew (i *sriœwR, *ewR iór
"häst" etc.) med mel lan vokal er na <§, e vid en viss tidpunkt
övergingo till svävande diftonger (*shMur *eur), fastän motsvarande
utveckling ej inträdde i förbindelserna äw, %w (*näw- nó-, *sniWR snyr)
med de extrema vokalerna ä, l. Häremot anför v. Fr. s. 352
följande: "Urn. *þíwÍR > *þiwR !> pir och *maivÍR > *mawR > mar.
Vore nu Kocks resonnemang riktigt, så hade man rätt att vänta,
att urn. *knewa på grund af föregående e skulle via *knew ge
*foiió. Det gör det emellertid icke, utan i full öfverensstämmelse
med *mawÍR *) > mär och *þíwír > pir ger det Ime".
Mitt svar är följande.
Blott i förbigående anmärker jag, att ett urno. *knewa fullt
ljudlagsenligt icke skulle bliva till *knew, utan genom äldre a-
1) Genom tryckfel står hos v. Fr. *mäuir.
ARKIV FÖR NORDISK FILOLOGI XX, NY FÖLJD XVI.
19
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
