Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kock: Ljudförb. aiw.
281
att v. Fr. NS. 15 noten 1 på grund av got. dat. pl. aiwam och
ags. d, o anser, att isl. ei, ey "alltid" ursprungligen varit en
neutral a-stain (jmf. lat. ævum).
Under dessa förhållanden antar jag, att (liksom det
lång-staviga > by med u omedelbart efter l undergått äldre
u-omljud) diftongen cei i långstaviga ord undergått äldre %-omljud,
när ett omedelbart efter cei följande u förlorats:
Nom. ack. pl. till "frö" hette på urno. tid *fraiwu. Detta
utvecklades sålunda: sedan w förlorats framför it i *frai[w]u, blev
*fraiu, yngre *fræiu till frøy. Det är naturligt, att i ett ord med
betydelsen "frö" pluralformen lätt inträngde i sing.
Urno. neutrum *ama "tidrymd" bette i nom. ack. pl. *aiwu.
Detta blev på enahanda sätt till *aiu *ceiu > øy (ey) "alltid". Då
pluralens vokalisation här segrat, erinrar jag om den nyda. pl. alle
tider, som är synonymt med sv. alltid. Isl. ei "alltid" har ei dels
från dat. pl. *ai[w\um *ceium (jmf. isl. d peim tipimi etc., nsv. i
dessa tider etc.) dels från den fakultativt med infortis uttalade
ack. pl. *ceiu "alltid". Om ljud inträder som bekant ej i in fortis
-stavelser, och ord med betydelsen "alltid" hava ofta infortis 1).
Diftongen oy i nygutn. snoy "snö", sloygur "slö" beror med
denna uppfattning på ljudsubstitution (Hultman i Ark. nf. XIII,
218, Kock ovan 271). Om det tvivelaktiga, en gång anträffade
runristade snaübiarn se 272.
Med denna förklaring behöver man ej antaga, att œi från
*frœin etc. överfördes till andra former och först där övergick
till øy, utan ljudlagsenligt fick man t. ex.
urno. nom. sg. *snahvaR, *franva > *snœtVR *fræw > sniór,
frió.
urno. nom. ack. pl, *ivahvöR > *wäwaR (isl. vä "olycka"),
urno. nom. ack. pl. *frai[iv]u > *frceiu > frøy.
Till sist meddelar jag en kort översikt av frågan (jmf. Ark.
nf. XIY, 252 f.).
I. v. Fr. antager, att w, i vid förlust av en omedelbart
följande vokal i nord. fornspråket alltid i alla ställningar omedelbart
blivit u, i. Att detta antagande är oriktigt, framgår av
a) de talrika orden av typen *niklcÍR > nyhr med
labialom-ljud, trots *lipiiR > lipr etc. utan labialomljud. Se s. 257.
b) den svenska Yedelspang-stenens siktriku men [sunu >]
Sun utan -u, hvilket visar uttalet Sigtriggw. Se s. 258.
II. Ju mera mångskiftande formerna i en ordgrupp
äro, och ju färre representanter ordgruppen har, desto svårare är
det ofta att språkhistoriskt förklara växlingen med hjälp av i fråga
varande språk ensamt. Yäxelformerna i ordgruppen sniór : snær
*) Om isl. é, fsv. ä "alltid" jmf. Kock i Ark. nf. XIII, 868.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
