Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
390
Ljunggren: Nekrolog. 390
och. fällor, som lura på den stackars lexikografen snart sagdt vid
hvarje steg, sin snabba uppfattning, sitt inträngande förstånd och
sin sällsynta lätthet att finna de rätta uttrycken och den
lämpliga-formuleringen, sin smidighet att följa andras tankegång, att medla
mellan olika åsikter och att sätta sig in i de mest olikartade
ämnen och förhållanden, och slutligen det fina spårsinnet, förmågan
att leta upp erforderliga språkprof. Till öfverdrift anspråkslös och
försynt, var han i sitt sätt att framställa sina alltid strängt sakliga
och välgrundade anmärkningar utomordentligt finkänslig och rädd
att på minsta vis stöta. Vanligen inledde han med att han hade
"endast några ytterliga petitesser att komma med", i bästa fall
med tillägget "egentligen rakt ingen ting". Uteblef en sådan
ingress, betydde detta vanligen, att Lundgren ansåg sig ha rätt
viktiga saker att andraga. Direkt klander uttalade han aldrig till
någon, men efter flerårigt dagligt samarbete kom man under fund
med, att han med vissa vändningar afsåg, att ett litet ogillande
skulle underförstås. "Modesta frågor" i hans mun hade vanligen
samma betydelse som bestämda yrkanden eller påståenden hos en
annan.
Det icke minst beundransvärda hos Lundgren var hans
ständigt vakna aktgifvande på alla dessa tusentals smådetaljer, som
utgöra den pinsammare delen af ordboksarbetet. Han var öfver
huf-vud en mycket god iakttagare. Särskildt observerade han flitigt
på språkliga uttryck både i hvad han läste och i hvad han hörde,
och fastän han själf i sitt tal, som alltid var lika flytande som
grarnmatikaliskt korrekt, företrädesvis begagnade sig af
"skriftspråket" var han teoretiskt i detalj väl förtrogen med
samtalsspråkets former och fraseologi.
I öfrigt var Lundgren långt ifrån ensidigt upptagen af
filologiska spörsmål. Tvärtom lutade hans intressen under de senare åren
öfver åt det reala hållet. Han intresserade sig också lifligt för
dagens (viktigare) händelser, och alla större samhällsfrågor hade
han sökt att bilda sig en mening om. Gärna och väl redogjorde
han för denna — lite omständligt merendels, ty han hade vant sig
från skol tjänstgöringen att förutsätta ett auditorium, som icke var
betjent med blotta antydningar. Gärna tog han också del af
andras uppfattning, med öppen blick för det goda, som kunde
finnas däri.
Under det sista året af hans lefnad voro hans krafter till följd
af sjukdom stadda i ett jämnt sjunkande, men den gode och trogne
tjenare, som han var, fortsatte han med seg energi att arbeta på
skriptoriet. Ännu två eller tre dagar före sin död, medan han var
så svag, att han somnade i stolen hos läkaren, som undersökte
honom, släpade han sig dit. Ordboksarbetet var under denna tid
det enda, som förmådde fängsla hans uppmärksamhet. I hemmet
sjönk han ihop, apatisk, lät världen ha sin gång utan att fråga efter
något.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
