Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
178 Sjöros: Genmäle.
177
Genmäle.
I senaste häfte af denna tidskrift (Bd. XXI s. 45 ff.) har
Srof. L. Wimmer till bemötande upptagit de uttalanden om de
anska runinskrifterna, som jag tidigare gjort sammastädes (Bd.
XX s. 211 ff.). Flera af prof. W:s inkast tarfVa emellertid en
närmare granskning. Förrän jag öfVerg&r härtill vill jag dock nämna,
att jag pä grund af det begränsade utrymmet helt och hållet
förbigår de skånska inskrifterna; tryckningen af D. R. III torde pågå,
hvarför jag framdeles blir i tillfalle att bemöta prof. W:s
uttalanden om dessa. Som jag redan framhållit, kan deras språk ej rubba
de lagar, som för de öfriga danska inskrifterna äro gällande.
I min afhandling (s. 211 f.) har jag sökt visa, att p& den
tid, från hvilken de danska inskrifterna härstamma, det
hufvud-Bakligen var blott a, som kunde uppvisa nasalt uttal. Prof. W.
anmärker (s. 45 f.) att "det udelukkende skyldes de ændringer,
der i tidens løb foregik med sproget, at man fik to tegn for
a-lyden, hvad der derimod ikke kunde ske med i- og w-lyden". Att
härpå stöda det påstående jag ofvan anfört, anser han som "en
stor sproghistorisk fejl", och häruti ger jag prof. W. fullkomligt
rätt. Detta fel har jag ej heller begått, men jag medger att min
framställning måhända kan lämna rum för en sådan
missuppfattning. Min tankegång har varit följande: Alla vokaler kunde i
urn. tid vara nasalerade; i nydanskan är denna nasalitet
försvunnen. Då lagarna för detta försvinnande undersökas, bör man
såvidt möjligt främst utreda, om olika vokaler — ceteris paribus —
behandlats olika, och först därefter upptaga frågan om de
ställningar, där nasaliteten bevarats längre eller kortare tid. Jag
nämnde, att språkhistorien ej härvid lämnar någon egentlig ledning
(alltså ej heller runologien!), medan däremot fysiologien bevisat
att a, e, o, u, i, tagna i denna ordning, äro allt svårare att uttala
nasalt: detta förhållande gör det i hög grad sannolikt, att då
na-saleringstendensen först uppträdde, och då den höll på att
försvinna, vokalerna nasalerades i nämnda ordning, denasalerades i den
motsatta (jfr not Is. 178 nedan). Vidkommande fdanskan kan denna
sannolikhet sägas öfvergå till visshet, då det visar sig, att endast
ytterst sällan, och då i gamla inskrifter, betecknar annan vokal än
a, ehuru t. ex. oralt <e ofta tecknades Mot denna bevisföring
har prof. W. kunnat göra blott följande inkast: 1. I nydanskan
nasaleras ofta vokal (hvilken som helst) mellan två nasaler; 2. I
Dalmålet, som i ett stort antal fall bevarat de gamla
nasalerings-lagarna, kunna alla vokaler vara nasalerade; 3. för prof. W. är aet
lika lätt att uttala i och u som a nasalt; 4. prof. W. känner intet
språk, ingen dialekt, där den af mig uppställda regeln gäller.
Härtill invänder jag l:o att den sekundära nasaleringstendensen i nd.
abkit rök xouiu filologi xxi, nt rfil» xvii.
12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
