Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
224 Grimberg: Ack. m. inf.
form, i hvilken det, såsom i förra exemplet, begagnades som
tilltal. Hufvudsaken fir i stället inneh&llet: den ene
beskyller den andre fór stöld, säger, att denne stulit vid visst
tillfälle. Meningen skulle p& nysvenska kunna äterges:
"anklagar han honom för Ijufhad".
I ordet piuf ligger ur innehållssynpunkt mera än i
bykkiuhuælp. Det senare anger en blott egenskap, det förra
antyder en föregående handling, som tänkes utgå från
objektet till kalte, ordet kan. Detta visar redan ansatser att
lösgöra sig från det fullständiga beroendet af kállœ för att i
någon mån anta karakteren af handlande subjekt till det
verbalbegrepp, som ligger potentielt i substantivet piuf: en
inre förskjutning har börjat i satsbegreppetl).
Likartade med det anförda exemplet ur |> i Vgl I äro
äfven andra ställen i samma balk:
£ 16: a hand hanum ær (nom.) han (ack.) piuf kallaer
(II £ 51) — £ 6 pn pa kallar bonde han piuf sin.
Sammanställningen piuf sin visar, att detta predikativ
ej kan afse att oförändradt återge ett bondens yttrande till
eller om den misstänkte, utan är uttryckets innebörd, omsatt
i modern svenska: ’då förklarar bonden inför grannarne *),
att det är denne person, som stulit från honom’.
Andra exempel på predikativ med potentielt verbal karakter.
Vgl II J. 13: ten lænder maper callaer sik bondœ ■) — Add. 2: §
*) Hvad som i det föregående sagts om predikativet bykkiuhuælp
galler om de båda i samma flock befintliga fralsgivœ och Aortøtø, ehtira det
senare, om man frånser sammanhanget, där äfven detta betecknas som blott
okv&dinsord, kan intaga en ställning, sådan jag ofvan tillmätt ordet þiuf.
Å andra sidan kunde ordet þiitf naturligtvis anv&ndas såsom blott
okvftdinsord och är som sådant rubrioeradt i Ögl B 88, som anförts ofvan
sid. 222.
*) Fullständigare: syns hanum (banda) ranzsak þa dragher han (den
vägrande) piuf sku a sik. þa skal skirskuta firt grawmm at nu ar ranzsak
sund. pa kallar bonde han þiuf sm. Py at han sundi ranzsak.
•) Det är ej sannolikt, att detta uttryck bör anses ha infinitiven vara
gemensam med det födande koordinerade ledet: oe bandis kallar han landen
rara.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
