- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Tjugoförsta bandet. Ny följd. Sjuttonde bandet. 1905 /
312

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

312

Grimberg: Ack. m. inf. 312-

anföringssats som bestämning. Äfven i andra exemplet synes
sighia med at-sats ha föredragits därför, att denna sats mera
bestämdt och åskådligt fastslår faktum, än hvad ackusativ
med infinitiv kan göra. (Se härom vidare sid. 326 AF.)

Äfven andra omständigheter synas ha medverkat. I
första exemplet är det underförstådda subjektet till kvœpœ
troligen ett allmänt man — ty satsen har karakteren af ett
allmänt moraliskt bud — ett förhållande, som gjorde
meningen olämplig att uttryckas med ack. m. inf. I fjärde
exemplet har den mellansats, som skiljer sägandets verb från själfva
yttrandet, framkallat behofvet af att genom ett inledande at
markera yttrandets början. Ty ackusativ med infinitiv
be-höfver gärna nära ansluta sig till det styrande verbet *).

En påståendesats 2) i form af direkt anföring möta vi
efter sighia i följande exempel i Ygl I:

R 5: § 1: œllœr sigir iah. sa at pu rant en firi enom
ok hafpi spyut a baki.

Här är själfva formen så viktig, att därför direkt
anföring brukats, ett uttryckssätt, som harmonierar med hela
flockens lifliga och dramatiska framställningssätt.

Den omständigheten, att sighia förekommer i Vgl I med
konstruktioner, som till innehållet äro ungefär likartade med
ackusativ med infinitiv, men aldrig förbindes med denna
konstruktion ännu, synes mig ge ett starkt stöd åt antagandet,
att ackusativ med infinitiv efter kalla framvuxit ur
förbindelsen mellan objekt och objektivt predikativ.

Ackusativ med infinitiv efter sighia möter oss först i
Vgl IL 1 Vgl I åtföljes det, som nämndt, antingen af
afsats eller af direkt anföring. I förbindelse med ackusativ
med infinitiv synes sighia ursprungligen ha kommit till följd

’) Endast följande undantag har jag funnit; Ögl Vaþ. 15: g 8; ES 16
pr; üpl J 1: § 1; MELL Hg 9: § 1; SVI 1 pr; 21; MES H 8: § 1.

3) Jag har naturligtvis uteslutit alla af sighia beroende fr&ge-, önske-,
uppmanings- och utrops-satser.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:24:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1905/0324.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free