Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
374
Tuneid: 7-omlj. i gatn. 370
gutn. adjektivet bade större anledning att sluta sig till det
omljudda verbet gutn. sekia sik än till det oomljudda substantivet
gutn. sak. P. häller i Nya goth st. fast vid sin gamla åsikt och
framhåller än en gång, att hans förklaring, av omljudets frånvaro
eJ är gjord ad hoc, utan också förklarar aen ovan nämnda
vokalolikheten i isl. och fsv. Han yttrar därvid: "Jag vet icke, på
hvilken väg Tuneld lyckats uppmäta attraktionskraften hos orden sak
och sekia sik samt fastställa, att den är större hos det senare".
Hade ej de av mig nu ovan kursiverade, upprepade orden
omljudda och oomljudda funnits i min anmärkning, nade jag
kunnat förstå P:s yttrande, även om jag får antaga, att man med god
vilja även utan dessa ord kunnat sluta sig till, hvilken vag jag
menade. Av dessa ord framgår emellertid tillräckligt tydligt, att
jag ställde mig på den av P. själv i sin förklaring så utpräglat
företrädda ståndpunkten rörande analogiattraktionen i detta fall:
ljudlikheten — oavsett om nu denna i allmänhet var riktig eller
ej. Hade ordet, menade jag, en gäng verkligen genomgående
hetat *sekr med omljud, borde det ha slutit sig till det omljudda
sekia sik} hellre än till det oomljudda sak, m. a. o. med stöd av
sekia sik bevarats i sin ljudlagsenliga form (hvilket doc. P. väl
ändå anser hava varit det normala) utan att sluta sig till sak,
hvarför fordrades genomgående vokalväxling.
Att P. i sin första skrift ej tänkt på sekia sik och övriga
släktingar till sakr, är förlåtligt, men att han sedan detsamma en
gång är nämnt, ej med avseende därpå undersöker sin hypotes,
utan endast svarar: "Jag vet icke, på hvilken väg Tuneld lyckats
uppmäta attraktionskraften etc.", utan att ens avtrycka de nämnda
orden, så att läsarna åtminstone själva kunnat göra sina
slutledningar, det kan jag visserligen förklara, men ej i samma mån
ursäkta.
Innan jag närmare går in på, i hvad mån den betydelse, P.
tillmäter växlingen spk: sakar i isl., är berättigad, vill jag
framhålla en annan sak, som är av större vikt. Hvad som än
förorsakat den olika utjämningen sehr : saker i isl. och fsv., ett står
fast även för doc. Kpping, att i dessa ord skett utjämning inom
paradigmet. Det fgutn. *sekr, som enl. P. ljudlagsenligt har
omljud i alla former, måste däremot enl. P:s teori ha förlorat sitt
omljud genom direkt anslutning till sak, utan stöd av växlande
vokalism. Den skillnad i möjlighet och lätthet för anslutning,
som sålunda enl. P:s teori föreligger mellan det isl.-fsv. och det
gutn. ordet, och som P. dock själv bäst bort känna till, har P.
förbisett och likställer för andra gången i Nya gott. st de tre orden
med hvarandra. Och dock åstadkommer denna skillnad en så stor
olikhet i ställningen, att man, som jag gjorde i min not, utan
vidare kan lämna fastlandsdialekterna ur räkningen, om det nu ej
vore så olyckligt, att, trots denna skillnad till nackdel för det
gutn. ordet, det isl. sehr dock genomfört de omljudda formerna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
