Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34 Oelander: 3>d i fornisl. o. fornno.
sœlct, huild (~ sœldj huild), fordras ett klarläggande av de
(eventuella) omständigheter, som göra just dessa bildningar särskilt
mottagliga för ett sådant systemtvång. Vad ordet sœlft beträffar,
är det ej svårt att finna sådana. Sannolikt är ordet rent av en
nybildning. Det vanliga abstraktum till adj. sœll är f. sœla. Se
Fritzner. Ordet sœlä hittas i litteraturen i 2 funktioner. Dels ss.
senare kompositionsled i ord som vinsœlét, farsœlct, sigrsœlS, dels
i genitiv i sammanställningarne sœlctar(-)stactr, lif, gramr. I förra
fallet är det tydligt, att vi ha att göra med abstraktbildningar till
respektive adj. vinsœll, far sœll etc, som kunna vara av tämligen
tillfällig natur (därför tala dubbelformer som sigr-sœlfit, -sœla, -sœli)
och då naturligtvis bildas efter gängse typ: vinsœll : x — kyrr :
kyrrä; sål. vinsœlct. I den mån ett sådant ord blir gångbart och
införlivas med det fasta ordförrådet, rättar det sig sedan efter
vanliga uttalslagar, > vinsœld. — I sammanställningarne av typen
sœlpar-stapr, som väl i regeln (alltid?) äro att uppfatta som
kom-posita, kan man mycket väl ha framför sig liknande tillfálliga
språkskapelser (t. ex. genom översättning från latin »» "locus
bea-titudinis"?). En omständighet, som kan ha vållat, att man här
föredrog en nybildning framför användandet av det vanliga
abstraktum sœla i oblik kasus, kan ha varit de många komposita
sœlu-hus, -skip etc. (se Fritzner), där sœlu förekom i en helt annan
betydelse, med vilken man ville undvika förväxling. Det är eljes
påfallande, att simplex sœlct uteslutande är belagt i genitiv och
ss. första led i sammanställningar, som snarast äro att fatta som
komposita. — Till sist må också påpekas, paralellismen mellan en
form sœlct och vesolä (med judlagsenligt à, jfr actild).
Sammanställningar av dessa båda motsatta begrepp möta synnerligen ofta
(hafa .. vesgld fyrir sœlu} sœlir ok vestir etc.; se Fritzner) och
göra associativa inflytelser från det ena ordet till det andra högst
sannolika 1).
Är sœlåt (i vinsœlct, sœläarstactr etc.) en nybildning,
sannolikt av tämligen tillfällig natur och såsom sådan ’mekaniskt*
bildad efter levande mönster, är det däremot antagligt, att huild, huilct
är ett ord av gammalt datum, vid vilket en omstöpning av den
judlagsenliga formen således är mera påfallande. — Ordet är det
enda abstraktum till verbet huila som finnes och måste ss. sådant
alltid ha varit behövligt och använt i språket. Fem. huila finnes
väl, men i betydelsen ’hviloplats, säng’. (Om flera dylika
bildningar med en, efter vad det förefaller, ursprunglig lokal betydelse
se Hellqvist Arkiv VII s. 57 — huila saknas här). — Den äldsta
belagda formen är också huild med d, i Leidarvisan i rim mot
mildr (c:a 1150). Och i Ordförrådets handskrifter är likaledes
a) En form som möjligen — näml. för så vitt den är en värklig
iit-talsform — bildar en analogi till sœlct, som styrker den förklaring, som
åvan givits, är heimilä i Frissbok. Här oomtvistligt judlagsenligt Id (jfr.
Aisl. Gr.8 $ 303, e).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
