Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46
Celander: S>d i fornisl. o. fornno.
Olafs Saga Konungs ens Helga, Kria 1853. Där skrives por dr 2 gr,
Siguröv 1 gg, veördaga 1 gg — d i SigurÖr 1 gg. Däremot
Si-gurbr, porbr — mot porö 1 gg. Således en proportion av 4 ö : 1 d,
när förkortningstecken var förbandet med bokstaven, mot 1 ö: 2 6,
när bokstaven var fri, ett förhållande som knappast är en
tillfällighet. (Märk att ö + förkortningstecken — se t. ex. skrivningarne
Sigurör, veördaga — är alldeles identiskt med vissa former av b.)
b för ö (d) förekommer också, om än mindre ofta än ö för 6,
i isL handskrr. 6 hade här, som nämt, en ofta segerrik
konkurrent i p. Åtskilliga handskrr., utom de i Ordförrådet upptagna,
känna alls icke till b, t. ex. AM. 677, yngre delen, AM. 655 4:o
XXI. I andra är 8 ytterst sällsynt, t. ex. AM. 677, äldre delen,
har 6 fyra ggr (på 35 blad — se Leifar s. XVIII och Dahierup’s
recension), AM. 291 4:o har Ö 5 ggr (på 38 blad — se Petersens ed.,
Kbhn 1882, s. XV). — En synnerlig osäkerhet i fråga om judvärdet
för Ö visar sig vid den nyssnämnda hdskr. AM. 623 4:o, som i de
genomgångna texterna skriver senbi (Prover s. 4407), seyllbi
(Postola S., s. 4668B), gratanbi (ib. s. 48g.) jämte stoÖo, orfti, lib, stab
2 c. Flera ex. i Frump.; s. LV hanoa, s. 95 anbir, henbi (i Heil.
M. S. I 26586 skrives andir, hendil), allbregi, g0ranbi, erenbi. —
Facs. av AM. 686 B (i Leifar, på 13 rader) har skrivningen
Ao-gyNba (=*h0ginda);,i täxten i Leifar förekommer ytterligare bege,
ZanÖ (osäkra?). — I Agrip skrives b 13 ggr: wDet anvendes i navnet
haralb [2 cit.] til at betegne dr (jvf. d [+ förkortningstecken for] r).
Desuden bruges det i folgende ord: quaböo, beiböisc, scruböer, quab
7 c, lanbc. b har på alle disse steder vistnok betydningen d, der
også bruges i desamme tilfælde...; d synes i det hele taget ha været
skriveren et fremmed tegn, med hvis brug han ej var ret
fortrolig" 1). (Dahlerups ed. s. XXII). — Cod. Eegius av Eddasångerna
har b — d 21 gånger; se Bugge, Norrœn Fornkvæcti s. XI.
Då dessa handskrr. icke visa någon övergång av ^>d efter
l, n i kort stavelse, såsom nedan skall visas, så kan man icke på
deras skrivningar av b för d (ö) använda samma förklaringssätt som
vid de skenbart analoga skrivningarne mild, honb etc. i Fno. Hom.,
utan de måste annorlunda förklaras. — Är det möjligen fno.
handskrifters, av övergången ct>d framkallade vacklan i beteckningen
av d-judet, som går igen i isl. hdskrr. och där framkallar den
dubbla användningen av bokstaven b (som ju faktiskt införes i isl.
skrift från norsk)? Så kan man ha anledning att antaga vid t. ex.
Agrip, som sannolikt återgår på en morsk källa. En annan
förklaringsmöjlighet lämnas av förkortningarne, här, som ifråga om
skrivningarne med ö =» et. När t. ex. Haralb i Agrip två gånger
står för Haralör, som fordras av satssammanhanget, så kan man
*) Jfr åvan om quab. Även om likaväl i flertalet fall kunde skrivas,
och skrives, jb, så är dock i ögonenfallande, att ingen gång 5 är använt,
annat än när såväl d som p var möjligt; uttalet hade d överallt, även i
quaS eventuellt?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
