Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66
Celander: J>d i fornisl. o. fornno.
dan Oddr Kik. (Hkr. 568 la), ¾renndr: endwm Menn Haralds Hardr.
(Hkr. 572aa).
Från 1100-talet: R holdsifylldan Bolverkr (Hkr. 547X R
angrfyllårar : aldar Einarr Skul. (Geisli 58J, R fylldit: sialdan
Kolli (Hkr 726,a), R skottdi : gldum Êorbiorn skakki (Hkr. 795-t),
R suélldr: mildi (Hallr Snorras. (Kgs. 7118), R Aeldr :/elldaw Nefari
(Kgs 110to), R gylld : méidrar Hallar-Steinn (Rekstefia 138), ¾enndr
: Zenda Markus Skeggias., endr : ¾renndar Hallar-Steinn, fleygiendr
: rennda dens., endr : renndi dens., tandr : renndi dens., ráåvandr:
rmndi dens., U sunds : kennde Plácitus-dr. 368.
Från 1200-talet: R valdn felida Haukr Vald. (Isl.-dr. 23.),
féildi: haulda dens. (Isl.-dr. 26t), R fylldask :figrse\dum Sturla
(Kgs. 474,6), swilldar : vildi dens., R suelld: veldi dens. (Kgs. 43719),
kenndi: stundum Haukr Vald. (Isl.-dr. 25t), R kenndi: lundum
Snorre (Kgs. 28117), R renndw: strandir dens. (Kgs. 281 al),
brenn-di: grundar Olafr huit., R béndr: kynndisk dens. j[Kgs. 305a8).
Från 1300-talet: R hrelldr: aldri Bysteinn Asgr. (Lilja 787),
R kenn-du : jiandan dens. (ib. 448)l), R ofbeldit :/elldaw dens.
(ib. 77a), oråasnilld: vildi dens. (ib. 64a).
Den tredje möjligheten vore att ord med äldre åt efter l, n
i lång stavelse sammanställdes i rim med typen valcti, synct. För
så vitt sådana rimpar förekomma före ca 1300 — tiden för
övergången av $>ä även efter kort stavelse — skulle de tyda på ett
uttal med St i båda rimorden, således bilda en instans emot
antagandet av en samtidig eller tidigare utveckling av ct>d efter
l> n \ lång stavelse.
Av rim, som skulle kunna eller böra uppfattas som sådana,
kunna endast två anträffas i K:s Rimarium. (Inte häller
annorstädes har jag funnit några sådana.) Egendomligt nog uppträder
samma rimord-par i båda rimmen: VYw(ta skeidr ok gincTu, Haldorr
ökristni (Hkr. 216l4 — F. Jonssons ed. I 454), V¾ncfversk of hræ
ginctu, Einarr Skulason (Geisli 298). Av folknamnet Vinctr, Venåtr
äro, så vitt jag känner, inga former, som tyda på ursprungligt nd
belagda i västnordiskt språk 2). (Jfr åvan s. 49 om formen Vindland i
vissa handskrifter före den allmänna övergången ct> d i typen
synct, vilken såsom Bugge påpekat Ark. II 230, torde bero på
en, fonologiskt välbegriplig, tidigare övergång av åt>d mellan
x) Uppföres av K. ej bland rim nd : nd utan nn: n (s. 135).
2) H. Pipping har i sin uppsats "uber i-umlaut und u-brechung"
(Neuphilologische Mittheilungen Helsingfors 1902), s. 2, framdragit formen
uitau på en gotländsk runsten (Sjonheimsst. från tiden före "den yngre,
sennord, övergången nfi>nd"). Han finner häri ingå folknamnet isl. Vinétr
(jfr Libau) och "skrivningen" med t "macht es also wahrscheinlioh, dass der
Name der Wenden entweder urgermanisohe Doppelformen hatte, öder auch
durch die fortwäbrende BerÜhrung der Nordgermanen mit fremden Völkern
wiederholt aufgefrischt wurde". — I västnord. litteratur, där ordet ofta
möter, tyckas emellertid, som sagt, inga motsvarigheter till en form Vindr
finnas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
