- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Tjugoandra Bandet. Ny följd. Adertonde Bandet. 1906 /
198

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

198

Karsten: Nord. ord.

der formen äyri (läs àuri), med ä för a på grund af finsk
vokalharmoni (jfr fi. äiti = got. aipei).

Fi. aurto synes utgånget ur en nord. grundform
*aru-togd (jfr fsv. artoghy fvn. 0rtogh samt fvu. tog = tug ’tåg,
rep’, som bildar slutleden i denna sammansättning, hvars
ursprungliga betydelse är ’erzdraht’). Sidoformen aurtua
återspeglar snarast en nord. a-stam: *arutuga- (jfr betr.
bortfallet af g fi. autuas ’salig’: *au(fugaz, fvn. auftugr).
Viktnamnet örtug böjes visserligen såväl i fsv. som i fvn. som
starkt fem. Men i motsats till detta kompositum är det
osammansatta fsv. tugh (togh) liksom äfven fvn. tog ett
starkt neutrum, hvarför en möjlighet finnes för att ordet i
någon viss dialekt bibehållit detta genus också i sms. örtug.
Ändeisen -a vore regelbunden endast i fall ordet lånats från
en gotisk språkform, men denna förutsättning är föga
sannolik.

26. Fi. vaania ’uppspåra villebråd’: fvn. vän ’inrättning
för djurfångst’.

Fi. verbet vaania (inf., stam vaanir) i bet. ’ha 1. få
spår på, lura på vildbråd, uppspåra, smyga sig inom
skotthåll, förfölja’ (med många afledningar) anser jag bildadt på
ett nordiskt subst. ¾ám-, motsvarande fvn. van f. ’indretning
til fångst af vilde dyr’ (hos Fritzner2 belagdt från Norges
gamle love II), ursprungligen samma ord som fvn. (Fr.2)
van f. (pl. -ir) i bet. af ’udsigt til at faa noget’, fsv. vän
’anspråk, utsikt’. Om fvn. van ’fångstinrättning’ erinrar i
någon mån nsv. dial. van i det af Rietz (s. 822) från
Vester-botten antecknade talesättet: "hav du vona, no hav du vana?
o: har du erforderliga redskap, så har du ock hopp om lycka;
f. ö. användes äfven det nysv. ordet i bemärkelsen
’förhoppning, anledning att vänta något, utväg, tillfälle’. Dock kunde
det fi. verbet äfven hafva direkt lånats af det norska
^-ver-bum, som företrädes af fsv. vœna, fvn. véna (*vanjan) ’för-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:24:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1906/0207.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free