Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
346 Kock: Svensk språkforskning.
Biarnar, så skulle -biem i sikbiern, aibiern även kunna
förklaras i överensstämmelse härmed. *)
Jag tillägger ett par helt korta och ingalunda
uttömmande kritiska anmärkningar om Pippings uppfattning av
w-brytningsfrågan i allmänhet. Emellertid bör framhållas,
att även den, som möjligen skulle hylla samma (enligt min
uppfattning oriktiga) åsikt som Pipping, att e i urnord.
*eräu etc. brutits först till ea (*eardu) och senare övergått
till eo (jo) i torp, alldeles oberoende därav, bör kunna
antaga den ovan ådagalagda utvecklingen miol :> miol > miel
etc. i fgutniskan, eftersom dessa spörsmål egenÜigen äro
oberoende av hvarandra.
Pipping formulerar s. 9 sin åsikt sålunda: "das u hatte
die tendenz, ein vorhergehendes e durch die zwischenstufen
ia und io in iu zu verwandeln. Das endgiiltige resultat
hing jedesmal von der zeitdauer ab, während deren das u
seine wirkung ausiiben konnte."
Häremot är ofantligt mycket att invända. Jag
inskränker mig till blott ett par punkter.
1) P. anser att u i *er&u, *meku etc. framkallade ia i
Harpu, *miaJcU) som senare blevo till isl. iorp} miok. Men
huru är detta möjligt? Ett u i ultima av *meku kunde
naturligtvis icke omedelbart alstra ett a-ljud (alltså ett
’) Något fgutn. *miek ’mycket1 existerar ingenstädes. Det en g&ng
anträffade felskrivna mier har Söderberg velat emendera till *mtec, jag till
*mioc. I fall man hällre vill emendera till *miec än till *mtoc, så kan te
i *miec så uppfattas, att *miok med inf or tis blev till *m%0k > *miek.
Jmf. gutn. biå[r]n: *Sigbiorn > *Sigbi0rn > *Sigbiern (run. sikbiern), där
ie dook sammanhänger (resp. kan sammanhänga) med den uteblivna
vokalförlängningen framför m. Att miok ofta hade infortis, framgår av
utvecklingen k > g i nyisl. miög. — Möjligt är också, att iu (io) i fgutn. över
huvud blev till ie i relativt oakcentuerad stavelse oberoende av följande ljud:
sikbiern, *miec och det ur *iuru ’äro’ (jmf. Kock i Ark. nf. XI, 856 not 1)
utvecklade ieru.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
