Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42 Gren Broberg: Ormr iSnorrasons bok. 52
— i ortografiskt och språkligt hänseende — återgifvå sitt
original har tydligen varit dem likgiltigt. Och det är ju
klart, att man ej kan ställa samma fordringar på deras
arbeten som på nutida ordböcker.
För membranens norska ursprung skulle möjligen tala
den hos Bureus ett par gånger anträffade pronominalformen
hmay henna (i stället för hana) *), men nog ligger det
närmare till hands antaga, att Bureus här felaktigt upplöst en
förkortning, Aä, och därvid påverkats af det nysvenska fønwe.
Ett mannum f. mpnnum (1 gång i Index) får väl ock
förklaras på liknande sätt.
En uppgift i Verelius’ lexikon förtjänar att särskildt
uppmärksammas. A sid. 172 b därstädes läses:
"Mer, pro ver, Wij \ in pl. Nos, <& mid pro vid m Dual,
nos fæpisfime leges in Cod. Orm
Formerna mer och mid (i stället för ver, vid) skulle
Verelius sålunda mycket ofta ha påträffat både i de norska
laghandskrifterna och i 08. Häraf borde man kanske då draga
den slutsatsen, att den gamla membranen verkligen varit
norsk. Emellertid vet jag mig ej ha anträffat en enda
dylik form i den massa af citat, som finnes, men däremot väl
de vanliga isländska formerna några gånger; så: mmumver
(OS. s. 3; Index s. 196 b, art. Ovidforlir), vær hof um (OS.
s, 26: 23; B. Lex. s. 475, art. vóskr), hofdum ver (OS. s. 55;
Index s. 216 a, art. Samskipti), er o ver (OS. s. 65; Index s.
234 b, art. Sleggia), latum ver (OS. s. 68; Index s. 297 a,
art. Umæt), ver skackim (OS. s. 94; Index s. 221 b, art
Skacka). Visserligen skulle ju dessa exempel kunna
förklaras såsom resp. excerpisters godtyckliga ändringar (sådana
äro ju ej precis sällsynta), och man tycker kanske, att
Verelius’ uppgift borde få tagas med i räkningen; men det synes
mig dock svårt att bygga något på en så enstaka notis som
*) Se Noreen, Altisl. ond altnorw. Gram.1 g 456, anm. 1.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
