Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
261 Hjelmqvist: In skr. p k Forsaringen.
I sin mån tyckes mig detta tala för, att den på
Forsaringen inristade stadga, med hvilken två utom det nuvarande
Forsa boende män haft något att göra, kommit till med
anledning af en tvist om tionden.
Såväl Bugges tolkning af þajúdrþusikþita "de gjorde
sig detta" som Wadsteins "de gåfvo besked om boten", låter
förena sig med den af mig framställda tydningen af det
föregående. I likhet med Wadstein 17 kan jag ej finna den af
Noreen gifna öfversättningen "de anförde käromål öfver detta"
tillfredsställande ur innehållssynpunkt.
Om tolkningen af det senast anförda stället vill jag för
öfrigt ej uttala någon bestämd mening. Jag har något tänkt
på, att kirþusikþita skulle kunna uppfattas som kirþu sikþ
þita, d. v. s. gjorde sagdt detta, framsade detta (lagbud).
Man finge då samma mening som enl. Wadsteins förklaring.
I så fall skulle «-runan i sikþ (t-lös nominalform af neutr.
participii, jfr de af Noreen, Aschw. Gram. § 454 1 c.
anförda motsvarigheterna) vara felristning för a-runan — på
grund af inflytande från det föregående i i kirþu och det
efterföljande i þita skulle den lilla sidostafven i a-runan
uteglömts — eller också finge man antaga ett analogiskt
supinum sigþ 1. sægþ efter sigMa (sœghia), liksom det yngre fsv.
sighat (se Noreen, Aschw. Gram. 466) uppkommit genom
motsvarande analogi. Ofvan framställda hypotes finner jag
emellertid numera allt för djärf.
Enligt min tolkning skulle i fråga om den sista
botes-graden — konfiskeringen af all egendom, — det icke
nämnas, hvem som skulle erhålla det indragna godset.
Inskriftens författare har liksom i fråga om det andra momentet
ansett det själfklart, att böterna skulle tillfalla biskopen och
därför ej aktat behöfiigt att nämna något därom. Uti Äldre
Frostathingslagen (i en redaktion, som sannolikt stammar
från det 11 århundradet) säges det uttryckligen, att
egendomen i dylikt fall skulle indragas till biskopen. En fiorda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
