- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Tjugofjärde Bandet. Ny följd. Tjugonde Bandet. 1908 /
356

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

386 Lindroth: euu i nord. spr.

efter denna förnyade pröfning är det rådligast att stanna
vid ua-stam.

Beträffande den relativa kronologien vid den
utveckling euu > eggu > iggu > yggu > östnord. iuggu som jag i det
föregående sökt uppvisa, är att märka, att den på en punkt
är beroende af en annan viktig fråga, näml. frågan,
huruvida i wa-stammarna u sonantiseras vid bortfall af följande
a eller ej. För dem som hylla den förra meningen, måste
*eggu > *iggu antagas ha skett före nämnda synkopering;
elje8 blefve t. ex. nom. *hreggua,R icke :> *hrigguan, utan >
*hregguR, hvarvid saknaden af det ljudlagsenl. *hrøggr blefve
lika svårförklarlig som saknaden af dubbelformer vid
antagande af w-stamsflexion. De som icke hylla
sonantiserings-teorien, kunna skjuta fram nämnda öfvergång ännu ett stycke
i tiden; villkoret blir blott, att u icke först får ha fallit i en
form som *hregguR. — Något bidrag till lösningen af
sonan-ti8eringsproblemet torde emellertid icke kunna vinnas genom
detta förhållande *).

Då det för mig står som säkert (se ofvan s. 340), att
iggu omljudts till yggu, innan det brutits till iugg{u\ måste
denna senare process sättas ganska sent ned i tiden, näml.
efter (det yngre) ^-omljudet. Jag kan då icke med Kock

*) Öfverhufvud taget vågar jag icke uttala någon bestämd åsikt i denna
fråga, hvars behandling naturligtvis måste föregås af vida allsidigare
undersökningar än de, hvarpå denna uppsats är baserad. En sak som synes mig
tala för sonantisering (åtm. i vissa fall) vill jag dock i förbigående nämna.
Det är utvecklingen af *kneya (osv.) > kné (osv.) Mellanstadiet synes mig
här knappast kunnat ha varit annat än *kneu (tvåstafvigt). Ett kney borde,
synes mig, antingen ha gifvit *knef (ty hvarför skulle % försvinna i
slutljud? något annorlunda ställa sig mask. ^a-stammar o. pres. såsom *kne#\R)
eller *knió. Kocks nu senast Sv. ljudhist. I, 132 uttalade mening faller in
under denna kritik, äfven om han anser kney, icke ljudlagsenligt — *kne#a
borde näml. enligt K. ha gifvit *knia utan bevaradt genom inflytande
från andra kasus på kney,-. Hvad brytningen af *kneua angår, håller jag
icke för omöjligt att sådan uteblifvit efter kn (jfr om Än s. 848 ofran). I så
fall vore utvecklingen alltigenom likä ljudlagsenlig som i tfé.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:25:14 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1908/0364.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free