Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
376 Hjelmqvist: y Ml dagher.
med fsv. enkil, enkling *) (Rydqvist 3: 40), isl. [se Björn [-Haldor-sen]-] {+Haldor-
sen]+} ekkill2).
Bugges förklaring af ykil har af B. Olson, Östgötalagens
ljudlära 57 f. underkastats en ingående kritik. Af ænkil-dagher kan
man, menar han, enligt kända ljudlagar (se Noreen, Aschw. Gram.
§ 235, 1, § 303 och § 102, 2) få ikil-dagher. Huru i ersatts af y,
synes honom omöjligt att förklara: "Ett *ykil skulle näml., sä
vidt jag kan se, kunna uppkomma endast genom kontamination af
*ikil- (1. möjl. ett oförändradt *<ekil-) och *ynkil-> af *inkil- (< *énkil-)
genom öfvergång i :> y framfor n -f- kons. (Noreen, Aschw. Gr. §
108. 2)s). Men på en sådan öfvergång i > y erbjuder ög. for
öfrigt intet exempel. Denna öfvergång är väl också knappt sä
gammal som urtexten till vår lag. Att ykil- förekommit redan i
denna, göres troligt däraf, att äfven öfriga hskr. haiva samma form
(Schlyter anför inga varianter; B har ykil)."
På grund af den formella svårighet, som Bugges tolkning
erbjuder, framställer Olson en ny förklaring af ordet. Det skulle
enligt honom möjl. sammanhänga med ukay biform till vika, vecka,
och betydelsen af ykildagher således vara "(helg)dag som
utmärker veckan (dvs. hvaije vecka)" i motsats till de stora högtiderna,
hvilka föregingos af forhælgþ. Om det formella »sammanhanget
Íttrar han sig endast så till vida, som han framkastar den
möjlig-eten, att ykil ursprungl. skulle vara ett subst, med bet. veckodag,
till hvilket sedermera lagts ett förtydligande dagher.
Då denna af Olson, som det vill tyckas, blott med en viss
tvekan framställda härledning, synes mig — bortsedt från formella
svårigheter — falla redan på den omständigheten, att ykildagher
icke betecknade en hälgdag, som utmärkte hvarje vecka — den
hvarje vecka återkommande söndagen skiljes ju uttryckligen i
diplomcitatet ofvan från "yki Idagen" — och då Yästmanualagens
ofvananförda enstöpingsdagher synes mig kraftigt tala för
riktigheten af Bugges etymologi, har jag sökt efter en förklaring af
det, såsom E. Olson med rätta framhållit, påfallande y-e t i
ykildagher s första stafvelse.
Jag tror mig ha funnit en sådan i följande hypotes.
Uti Johannesevangeliet (19: 31) talas det om en stor, d. v. s.
betydande sabbatsdag (påskdagen): erat enim magnus dies ille
sabbati 4). Med anslutning till detta bibliska språkbruk talas det
*) D. v. s. "en som står ensam".
J) Bugge tillägger: "Formen ykil giver os Ket til med Ihre at
forklare ykiœ, sige nei, Smål. 15 som Afledning af ækki, ikki, der i VGk findes
skrevet med et k (eki, ikiDet stöd för Bugges hypotes angående ykil-,
som denna Ihres etymologi kunde erbjuda, har väsentligen bortfallit, sedan
Kock, Förklaring af fornsvenska lagord 17f. — jfr Dens., Svensk ljudhistoria
1: 99 — gjort sannolikt, att Smålandslagens ykiœ bör sammanställas med
isl. vikja, vikva. Jfr om förklaringen af y i ykiæ Kock i Arkiv 10: 298.
•) Jfr nu A. Kock, Svensk ljudhistoria 1: 67, 75 f.
4) Jfr: "dies magnus appellabatur dies majoris solennitatis", Totius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
